Vi människor bär oss åt.

Jag har läst tidningarna. Det har varit mycket om sex. En minister utreds av åklagare för sexuellt ofredande. Och så stod det om den store regissören, som förgrep sig på en 13-årig pojke. Ja, flera pojkar.

Jag har förut berättat, att jag som femåring såg större barn hålla på med pussar och sådant. Jag och en jämnårig flicka var överens. Sådant äckligt skulle vi aldrig syssla med. För sex är ju äckligt, om man inte drabbats av hormoner. De fungerar som sprit eller knark. Man blir galen, fast kanske inte alltid så här galen. Spruta tjejen i ansiktet? Äckligt!

Nu har jag blivit gammal. Mina hormoner har tagit slut och jag har återfått mitt förstånd.

Fast kroppen fungerar rent allmänt väldigt dåligt. Jag är slö och trögtänkt. Orkar bara vara dum i huvudet. Galen orkar jag inte längre vara. Kvinnor och barn behöver inte oroa sig. Jag minns dock, att vi blir galna och äckliga mellan puberteten och ålderdomen. Ibland håller dock galenskapen i sig till döden tillsammans med andra underlivsbesvär.

Av det jag läser tycks övergreppen vara traumatiska för offren. Jag minns att jag själv äcklades när jag var ung och galen. Hormonerna räckte inte till, om den kvinna som tittade på mig var alltför ful eller gammal. Egentligen hade jag som tonåring orimliga krav. Och fantasier. Det är väl en del av galenskapen. Nu slutar jag skriva om det. 

Vilken synd handlar det här om?

När jag läste tidningarna, rann en tanke upp i huvudet. Varför skrev Paulus som han gjorde i romarbrevet? Det jag tänker på står i sjunde kapitlet och börjar i vers fjorton (Rom 7:14ff). Han rör ihop det, så jag delar upp det i korta bitar. Man får ändå grubbla lite. Gör det! Efter varje stycke.

Bibeltext. Pudlar Paulus? Krishantering?

Läste du rubriken: ”Pudlar Paulus? Krishantering?” Om inte, gör det innan du läser vidare!

”Men själv är jag av köttslig natur, såld till slav under synden. Ty jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag.

Men om jag gör det jag inte vill, då medger jag att lagen är något gott. Då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig.

Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i min köttsliga natur. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det som är gott. Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.

Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig. Jag har alltså upptäckt att eftersom det onda finns hos mig så är lagen något gott för mig som vill göra det goda – i mitt inre bejakar jag ju Guds lag.

Men jag ser en annan lag i mina lemmar; den ligger i strid med lagen i mitt förnuft och gör mig till fånge hos syndens lag i mina lemmar. Jag arma människa, vem skall befria mig från denna dödens kropp?”

**********

Vad är det för synd, som bor i vår köttsliga natur? I oss. Den ligger i strid med lagen i vårt förnuft (samvetet). Synden i våra lemmar? Vi är dess fångar, slavar. Paulus budskap är: ”Det var inte jag, som gjorde det! Det var synden! Något jag inte hade kontroll över.” Vad hade Paulus gjort?

Och vad gör vi åt det?

(Som vanligt försöker jag tolka bibeltexten, så att den blir logisk och begriplig. Jag försöker förstå hur Paulus tänkte och vad han egentligen trodde på. Kanske har jag lyckats. Välj själv vad du vill tro.)

Den lag, Mose Lag, som Paulus så ofta angriper, blir plötslig något gott: Ett religiöst regelverk, som håller alla galningar i nacken. Det behövs. Men det strider mot det jag hitintills kommit fram till i mina tolkningar.

Ni som läst mina tidigare utläggningar vet min åsikt. Paulus vill att vi skall göra det vi tror är rätt! Just det, det vi tror(!) är rätt! Samvetet är Gud, såsom vi är i stånd att uppfatta honom (Rom 14, särskilt vers 4). Våra skilda och ofta mycket olika förståndsgåvor innebär då överraskande, att det ser ut som om vi har var sin Gud (Rom 14:4).

Det får Paulus att tala om de som är ”svaga i tron”. Alltså de svagsinta, de som är svaga till förståndet. De som tror att ”svaghet i tron” är oförmåga att tro på galenskaper, mirakler och vidskepligheter. Vad var det gamle pastor primarius Ludvig Jönsson sade till ateisten, som förklarat varför han inte kunde tro: ”En sådan Gud tror inte heller jag på.”

Innebörden blir: Handla i tro, följ samvetet ”… utan att sätta er till doms över olika uppfattningar” (slutet av Rom 14:1). ”Var och en skall vara fast i sin övertygelse (slutet av Rom 14:5). Paulus avslutar fjortonde kapitlet med: ”Låt din egen tro vara en sak mellan dig och Gud. Salig den som inte behöver döma sig själv för det val han träffar” (Rom 14:22), och ”Allt som inte sker i tro är synd” (Rom 14:23, slutet).

Paulus tar upp det då aktuella problemet med tron att mat kan vara oren (Rom 14). Tror någon att det är mot Guds vilja att äta annat än grönsaker, skall han bara äta sådana.

Det är detta krav på tro, att det vi gör är rätt, som de svagsinta ändrat till följande: Om du tror på mirakler och jungfrufödsel, så kan du ljuga, stjäla, våldta och mörda. Du har ju handlat i ”tro”, och då är din handling inte synd.

Det är ganska nära Rasputins åsikt. Hans sätt att tänka ledde till lika usla resultat. Rasputin läste Paulus (Rom 5:20, andra meningen) och tolkade: Du bör synda så mycket du kan! Ja, visst går det att tolka så. Men fel är det!

Jesus hade förklarat all mat ren (Mark 7:19, Apg 10:15, 11:9). Gud har inte skapat något orent. Kristna får äta skinka! Jesus och Paulus underkänner alltså Mose Lag! Följ samvetet i stället! Handla i tro enligt ditt förnuft! Lyd samvetet, din Gud! Det är den lydnaden Paulus talar om, ingen annan!

Men allmänt är numera den vanligaste svagsintheten, att du skall tro på en viss text. Då handlar du i tro, när du bombar, skjuter och halshugger. Samvetet ses då som Satan, som försöker förvilla dig.

Skam tar dig!

Handla i tro på att Gud uppenbarar sig i ditt inre, i ditt förnuft! Här dyker ett problem upp. När vi blir galna, har vi inget förnuft. Då måste vi ha Lagen! Men inte de ständigt ifrågasatta och tandlösa bestämmelserna från riksdagen. Vi dårar behöver ett religiöst regelverk som har Skammens Ängel – den med glödande järn – som torterande bödel.

För dåren är Lagen något nödvändigt och gott. Eftersom vi dårar är som vi är, behöver vi den. Här har vi en förklaring till Paulus motsägelsefullhet när det gäller Mose Lag.

Skam är ett av Djävulens många namn. Skam anses vara den mest nedbrytande känsla, som vår personlighet kan utsättas för. Skammen dödar vår själ. Skam torde vara det värsta hot, som vi kan utsätta en människa för. I alla kulturer väljer människor ofta döden framför skammen.

Men som jag också skrivit, det är bara Gud som finns! Det stora Medvetandet. Allt som finns, det finns i medvetandet. Vår Gud är en förtärande eld (Heb 12:29). Hos kanaanéerna bar Han namnet Molok. ”Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer” (Heb 10:31). Det är GT’s hämndlystne dundergud bakom det brinnande samvetet och dess skam.

Avslutningsvis: När Fan blir gammal blir jag religiös.