Sammanfattning av regeringsförklaringen

Sverige får nu en moderatledd regering med Ulf Kristersson som statsminister. Den kommer att sträva efter att ena ett delat land – för att samla, inte splittra.

Vi påbörjar därmed den mödosamma resan med att lägga om den politiska kursen och börja lösa de stora problem som nästan alla människor upplever i Sverige.

Ulf Kristersson höll idag sin regeringsförklaring, och presenterade sin regering bestående av företrädare för Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna– som kommer att samarbeta nära Sverigedemokraterna i riksdagen.

Samarbetet lägger grunden för en långsiktig politik, med målet att på allvar lösa Sveriges stora samhällsproblem.

Den regering som nu tillträder tar över ansvaret för ett land som befinner sig mitt i flera parallella kriser. Att lösa Sveriges problem kommer att bli svårt. Det kommer ta tid. Men det kommer att gå.

 

Ekonomi

En av regeringens första uppgifter blir att hjälpa hushållen att klara den kommande vintern. Därför införs på kort sikt ett högkostnadsskydd mot elkostnader riktat mot hushåll och företag där delar av de höga elräkningarna går tillbaka till konsumenterna. Regeringen kommer också agera för sänkta drivmedelspriser. Amorteringskravet följs upp med berörda myndigheter.

För att mer långsiktigt klara lågkonjunkturen måste arbetslinjen värnas och den svenska tillväxtkraften stärkas. Samtidigt måste den gemensamma välfärden vara pålitlig.

 

Rättsväsendet

Regeringen inleder nu den största offensiven i svensk historia mot organiserad brottslighet. Att skärpa enskilda straff är nödvändigt men inte tillräckligt. Regeringen genomför en fullständig översyn av strafflagstiftningen. Fokus skiftar från gärningsmannen till brottsoffret och samhällsskydd. Straffen ska genomgående spegla brottens allvar.

 

Invandring och integration 

Alla förslag som regeringen lägger fram kommer vara i enlighet med de internationella konventioner som Sverige har åtagit sig att följa. Asylrätten kommer att upprätthållas. Rättssäkerheten på migrationsområdet ska stärkas. Det svenska regelverket ska respektera EU-rätten, och anpassas till dess miniminivå.

Alla som kommer till Sverige ska naturligtvis också bli en del av det svenska samhället. Krav på att lära sig svenska införs för att få svenskt medborgarskap.

 

Energi och klimat 

All ny elproduktion som stärker kraftsystemet, och som bidrar till en snabb expansion av kraftsystemet, behövs. All vattenkraft behövs och omprövning av vattenkraftens miljötillstånd pausas.

Förutsättningarna för att behålla, utveckla och bygga ut svensk kärnkraft förbättras radikalt, för att både tillgodose hushållens och den gröna omställningens massiva behov av ren svensk el.

 

Sveriges roll i världen

Tillsammans med Finland ska vi fullfölja anslutningsprocessen till Nato. Och vi ska stärka det svenska försvaret och leva upp till våra förpliktelser som medlem.

Från och med den 1 januari 2023 kommer Sverige att axla rollen som EU:s ordförandeland. Sverige ska vara en aktiv, engagerad och pådrivande medlem i EU – före, under och efter ordförandeskapet.

Sverige måste också ge mesta möjliga stöd till det krigsdrabbade Ukraina – politiskt, ekonomiskt och säkerhetsmässigt.

 

Utbildning

Det statliga ansvaret stärks för att öka likvärdigheten. Skolans styrdokument ska reformeras med fokus på lärande och faktakunskaper. För att hjälpa elever i behov av stöd tillförs fler speciallärare och fler elever ska få undervisning i särskilda undervisningsgrupper. Samtidigt görs satsningar på fler spetsklasser.

Rektorns ansvar att upprätthålla trygghet och studiero ska skrivas in i skollagen. Det unika svenska friskolesystemet ska vårdas genom konkreta reformer. Nationella kvalitetskrav ska införas och digitala nationella prov som rättas externt ska påskyndas. Skolvalet blir obligatoriskt och kötiden kortas betydligt jämfört med idag.

 

Vård

Regeringen avser att öka det nationella ansvaret för vården. En omfattande utbyggnad av primärvården påbörjas med målet att fler allmänspecialister och distriktssköterskor ska finnas inom primärvården. En särskild satsning för jämlik, nära och patientsäker vård i hela landet, med särskilt fokus på landsbygd och glesbygd, genomförs. En särskild satsning görs på cancer- och barncancervården inklusive eftervård och rehabilitering.

 

Kultur och demokrati

Regeringens kulturpolitik vägleds av flera viktiga riktmärken. En princip om armlängds avstånd, som fredar kultursektorn från politisering och otillbörlig styrning. Både kvalitet och tillgänglighet ska premieras. Kulturskapares villkor ska förbättras genom stipendier och mer gynnsamma förutsättningar för egenföretagande.

Den pågående grundlagsutredningen som bland annat syftar till att stärka domstolarnas oberoende ska fullföljas utifrån gällande direktiv. En ny grundlagsutredning ska tillsättas för att bland annat utreda hur aborträtten kan stärkas. Tjänstemannaansvar ska införas. Arbetet mot antisemitism ska prioriteras och trossamfundens säkerhet värnas. Ett förslag om att förbjuda omvändelseterapi ska beredas.

3 kommentarer

  1. brorson

    Ja, nu gäller det att börja leverera. Kompensation till hushållen för de höga elpriserna måste komma så fort som är praktiskt möjligt, vilket torde vara senat i slutet av nästa månad (november). Reduktionsplikten måste sänkas till EU-nivån så snart oljebolagen har sålt slut på nuvarande inblandning. Men det behöver väl inte dröja till 1 januari 2024? Sker det inte tidigare än så är det upplagt för en svekdebatt.

    Vad sedan gäller sossarnas kritik mot allt som enligt S inte fanns med i regeringsförklaringen, så visst fanns det med, om än inte med sossarnas egna ord. Det måste bli ett slut på detta ovärdiga gnäll från S-debattörer, när vi nu behöver konstruktiv kritik. En konstruktiv opposition, som bevakar att de nya regeringspartiernas vallöften uppfylls utan onödiga fördröjningar. Reduktionsplikten!!!

    Holmlund motsätter sig amorteringsfrihet för villa- och bostadsägare. Men vadå?! Enligt min mening bör helt amorteringsfria lån förbjudas PÅ SIKT, vilket inte bör hindra tillfälliga pauser i amorteringarna vid extrema räntenivåer. Med hårda amorteringskrav vid normala räntenivåer kommer finnas utrymme för tillfälliga amorteringspauser. Vad Holmlund inte alls nämner är värdet på villa-ägarnas eget arbete, alternativt kostnaden för inhyrd arbetskraft, som bl.a, drabbar äldre, som inte längre kan göra samma jobb själva.

    Mats Nilsson, L, skriver i sitt inlägg i dag, Vad krävs av Liberalerna, att i som inte röstade på L inte ska uttala oss. Själv övervägde jag faktiskt att rösta på L, som en möjlig vänsterkraft i den borgerliga regeringen. Men det blev M i stället, sedan Nilsson kallat L:s förra partiledare ”det svartbruka träsket”. (Eller syftade han på hennes åsikter? I så fall lika plumpt som Rebecka Fallenkvists ”Helg seger”.) Kan man rösta på ett parti, i vilket en självutnämnd elit, sätter sig över demokratiskt fattade beslut inom partiet och inte ens förmår dölja sina rasistiska värderingar?

    Kan man rösta på ett parti, där en självutnämnd elit fortsätter att driva opposition mot sin egen partiledning, även efter en av partiets största framgångar någonsin: att som riksdagens minsta parti få flera egna ministerposter, lyckats hindra SD från att få ministerposter, fått igenom sin egen energipolitik samt tvingat SD till stora eftergifter – i Tidö-avtalet – för de liberala kraven? Efter den förödande energipolitiska uppgörelsen med S,och MP, vilken gjorde fortatta satsningar på svensk kärnkraft, var L första parti att ta strid för kärnkraften.

    Men det ser inte Mats Nilsson, så upptagen är han med dreven mot sitt eget parti. Vem förväntas rösta på ett parti, vars framgångar förnekas av partiets mest höljudda opinionsbildare? Föraktet för väljarna, för oss som inte röstade på L, är också en bidragande orsak till L:s svanesång. Faktum är att väljarstödet för L har rasat efter namnbytet från Folkpartiet Liberalerna till enbart Liberalerna. Gamla Fp-väljare upptäckte då att L inte alls är något folkparti, utan ett intresseparti för en liten, högutbildad och högavlönad elit. Och detta in konkurrens med Socialdemokraterna, som inte längre är något arbetarparti.

    M har väl snarare utvecklats i motsatt riktning: från elitparti till folkparti.

  2. brorson

    Regeringsförklaringen bjöd på flera goda nyheter. Anklagelserna från S (och S-marionetterna bland liberala ledarskribenter) att regeringen struntat i det brottsförebyggande arbete, som nu åvilar kommunerna genom bl.a. skola och socialtjänst) kan blankt tillbakavisas med att.

    1. Kommunerna avlastas stora kostnader för brottspåföljderna för unga brottslingar genom inrättandet av särskilda ungdomsfängelser i Kriminalvården regi.

    2. Med en sänkt straffbarhetsålder avlastas kommunerna ytterligare kostnader. Jag påminner om mitt eget förslag om sänkt straffbarhetsålder till tio år, samt att straffet för förbrytare i åldern fyllt 10 men inte 12 år ska vara 0 – 25 % av strafftiden för vuxen. Vilket i praktiken innebär flytande straffbarhetsålder för dessa unga individer. Om det är en stark familj kan ungdomsfängelset ersättas med vård i det egna hemmet. Men med Kriminalvårdens ungdomsfängelse-avdelning som ansvarig myndighet.

    3. Liberala ministrar får ansvaret för skola, arbetsmarknad och integration, och kan där omsätta sina ídéer om brottsförebyggande arbete bland barn och ungdomar, som ännu inte begått brott. Jag vidhåller dock att socialtjänsten inte ska vara en straffverkställande myndighet, utan vara till för laglydiga fattiga. Samt övriga hjälpbehövande med stora omsorgsbehov, oberoende av inkomst. De liberala ledarskribenterna borde stödja de liberala ministrarna i detta arbete, men verkar i stället ha fullt upp med inbördeskriget i det egna partiet.

    Därmed inte sagt att personer, som har begått brott, ska neas hjälp av socialtjänsten – om det handlar om i princip samma slags hjälbehov som de laglydiga har. Det måste bli ett slut på Morgan-doktrinen, som gått ut på att vältra
    över statens kostnader för brottsligheten på kommunerna. Det finns en uppenbar risk att denna övervältring äter upp stödet till laglydiga fattiga samt omsorgen. Kostnaderna skjuter i höjden, utan att socialtjänsten lyckas med någon av sina uppgifter. Jag undrar dock om Kriminalvården, den som vi har idag, är den bästa huvudmannen för ungdomsfängelserna, om det inte vore bättre med en särskild ungdomsfänglse-myndighet. I ungdomsfängelserna behövs en helt annan ”kultur” än i vuxenfängelserna, särskilt för de yngsta.

    Om någon, som är verksam eller arbetar inom socialtjänsten, läser detta, hoppas jag att vederbörande säger ifrån: ”Vi ska inte vara någon straffmyndighet. Hjälpbehövande ska inte vara rädda för oss.” Därför är jag tveksam till målsättningen i regeringsförklaringen om fler tvångsomhändertaganden enligt LVU, Med en bättre åtskillnad mellan samhällets straffande och hjälpande institutioner borde det inte behövas så många LVU-tvångsomhändertaganden.

    Men erfarenhet som f.d. nämndeman in en domstol, som har dömt i bl. a. LVU-mål, är att många kommuner saknar erforderlig juridisk kompetens för att ta riktiga beslut enligt LVU. Det förekommer fel åt båda hållen. Å ena sidan görs många onödiga tvångsomhändertaganden och å andra sidan utblir nödvändiga tvångsomhändertaganden med följd att barn dör. Är det då vettigt att lasta på kommunerna nya uppgifter, som rätteligen bör hanteras av det statliga rättsväsendet?

  3. brorson

    ”Straffen ska genomgående spegla brottens allvar.” Ja, det håller jag med om. Men när bara var femte mord klaras upp, och mördaren eller anstiftaren i bästa vall åker fast för något annat brott, så är det brottets allvar, som bestämmer straffet, exempelvis fängelse i fyra månader. Det går inge heller att lägga till straffet för ”kanske även mord”, så att den sammanlagda strafftiden blir arton år och fyra månader.

    Därför behövs förvaring som en extra påföljd EFTER avtjänat fängelsestraff, dock inte som påföljd för kanske begångna brott, utan enbart för att förhindra nya brott av allvarligt slag. För särskilt farliga återfallsförbrytare. I de fall då det finns en uppenbar risk att den dömde kommer att begå nya brott – av allvarligt slag – efter frigivningen från fängelset, Då är det dags för den personen att byta anstalt, från straffanstalt (fängelse) till förvaringsanstalt. Som inte ska vara ett fängelse under ny benämning. Förvaringsanstalterna ska ha så liten likhet med fängelser, som bara är möjligt med hänsyn till syftet med förvaringen (att inte kunna röra sig fritt utanför anstalt-området).

    Detta är innebörden i de kommentarer, som jag tidigare har skrivit om förvaring – som en extra påföljd efter avtjänat fängelsestraff. Det är därför glädjande att påföljden förvaring nämns i regeringsförklaringen. Men frågan är dock va detta kommer att innebära i praktiken. Den, som idag friges från fängelse, och inte har något jobb att gå tillbaka till, har rätt till försörjningsstöd från socialtjänsten för hyra (max drygt 7.000 kr / mån) samt övriga utgifter på drygt 4.000 kr / mån, samt ersättning för styrka ev. övriga utgifter. Enlig mitt förslag till förvaring, ska den som går från fängelse till en förvaringsanstalt ha i princip samma förmåner, men innanför en mur.

    Rättssäkerheten för dem, som döms till denna extra påföljd, ska tillgodoses dels genom stränga kriterier för att denna extra påföljd ska utdömas, och dels genom lagstadgad rätt för den dömde att begära omprövning vart femte år. Om en sådan omprövning visar att fortsatt förvaring inte längre behövs, ska förvaringen upphöra. Bevisbördan för detta dock ligga på den enskilde. Det kan t.ex. vara en grundläggande personlighetsförändring,

    Att regeringen ska göra en översyn av hela strafflagstiftningen, tycker jag är på tiden. Det måste gälla bl.a. relationen mellan brott och straff och relationen mellan straffen för de olika brotten. Samt – inte minst viktigt – att nuvarande former av mängdrabatt för den som begått flera brott, avskaffas. Vilket torde innebära att straffen åtminstone för de allvarligaste brotten staplas på varandra. Jag tycker att sker detta, ska livstidsstraffet för mord avskaffas och att maxstraffen för mord blir fängelse i 20 år. Mord + synnerligen grov misshandel kommer ju i så fall att ge sammanlagt fängelse i upp till 30 år.

    Om straffen för de begångna brotten inte ger tillräckligt ”samhällsskydd” (skydd för nya brottsoffer, att de inte ska utsättas för brott av samma gärningsman, kommer ju förvaring att finnas som en extra påföljd. Enligt mitt förslag ska dom till förvaring utdömas samtidigt med straffet för de senast begångna brotten och bestämmas till högst 10, 20 eller 30 år, eller livstid. Efter avtjänat fängelsestraff. Men tiden i förvaring kan i praktiken bli väsentligt kortare genom möjligheten till omprövning vart femte år.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.