Det finns alltid en risk att själavårdaren vill ”göra något” när det viktigaste i en svår situation oftast är att vara närvarande, lyssna och orka stå kvar.
Sommaren är ännu här och traditionsenligt delar vi recensioner av böcker, där du kan få tips för dagar av vila, avkoppling, för återhämtning och uppbyggelse. Idag presenterar vi en bok om själavård.
Vara skillnad, om tröst och mod att finnas av Kerstin Dillmar, Lars Björklund, Argument Förlag, 2021
Vara skillnad är Dillmars och Björklunds fjärde gemensamma bok om själavård och den handlar om den svåra konsten att förmedla tröst. Författarna, med gedigen erfarenhet av själavård, resonerar i denna bok om hur samtalet med en människa som befinner sig i en svår situation kan tänkas ta sig uttryck. Det finns alltid en risk att själavårdaren vill ”göra något” när det viktigaste i en svår situation oftast är att vara närvarande, lyssna och orka stå kvar. Emellertid anser författarna att det även i dessa svåra situationer kan finnas tröst att förmedla, på ett varsamt sätt.
Boken består av fem delar, där de första två innehåller tankar om ensamhet, oro och förtvivlan. De beskriver svåra känslor och sinnestillstånd som konfidenter kan hamna i, såsom existentiell ensamhet och oro som förlamar. Författarna lyfter faktorer som kan vara konstruktiva i mötet och som själavårdaren och konfidenten tillsammans kan närma sig, såsom bakgrundsfärger – Hur ser den totala livssituationen ut? Vilka erfarenheter bär konfidenten med sig? – och mellanrum, att kunna ”växla blick”, se ur en annan vinkel.
Därefter följer kapitlen tröst och tröstens fyra hörn. Här återkommer författarna bland annat till en samtalsmodell som presenterades i deras förra bok Rum för livet. Modellen uttrycks som en triangel med sidorna mening, identitet och relationer som en bärande existentiell konstruktion i en människas liv. I Vara skillnad presenteras denna triangel med djupdimensionen, som en pyramid, som vilar på fyra hörn, eller punkter. Dessa punkter beskrivs som omtanke – att förmedla att personen inte är övergiven, perspektiv – att med tiden, exempelvis genom andras berättelser, kunna bli mottaglig för att se saker ur nya synvinklar, tilltro och tillhörighet. Här nämns Antonovskys KASAM, känsla av sammanhang. Ett gripande exempel ur boken beskriver:
Om det inte hade varit för Zorro, ja, min labrador, så hade jag inte klarat det. Han kom och la sitt huvud i mitt knä när jag grät. Och dom dagar när jag kände att jag inte ville leva kände jag ju samtidigt att jag inte kunde svika honom genom att dö. Hade jag inte varit tvungen att gå ut med honom hade jag över huvud taget inte kommit ut. Att mitt i all förtvivlan känna honom komma och lägga sig nära mig i soffan – ja, han räddade mig. En del säger ju att dom bara är djur, men han räddade mitt liv. Utan honom hade jag inte funnits nu.
I det sista kapitlet, mod att finnas, används bland annat exempel på installationer i konsten som ett sätt att ge perspektiv på samtal och möten och det är något som tilltalar mig på samma gång som jag utmanas i tanken. Dillmar och Björklund har en förmåga att skriva med djup och eftertanke och på samma gång på ett tillgängligt sätt. Inga enkla lösningar – som själavård ju aldrig kan reduceras till – men konstruktiva tankar att bära med sig i mötet med människor i livets svåra situationer. ”Närvaro till tröst. Att vara skillnad.”
Charlotte Säll, diakon i Sjukhuskyrkan
Kerstin Dillmar är författare, präst i Uppsala domkyrka och kaplan på Sigtunastiftelsen. Lars Björklund är författare, präst och föreläsare. Deras tidigare böcker, Identitet och uppdrag och Kan du förstå mig har recenserats här på diakonibloggen.
Lämna ett svar