Jo jag erkänner, rubriken, enbart för att locka läsare, förlåt. Skulle nog ha varit;
Ju fler kockar desto sämre soppa.
Eller nåt sånt. För där är vi. Det är för många som vill ha del av kakor och godis i hockeysverige. Vi har Svenska hockeyförbundet, vi har SHL som ska vara sin egen smed på något vis och visst har man lyckat tälja guld på många vis. See moore så att säga. Till den kostnaden att man nu är så fet att man inte ser ner till sina egna rötter. Och så har vi resten.
Jag erkänner igen, jag har dålig koll på vem som ansvarar för vad i Svensk hockey. Greppa har sin grej det vet jag. Bulan och Enbom sin och så Porser som kör sitt eget race åt oss med Lulehjärtan. Stort tack grabbar. Ja Glader han kör ju tjeracet och det gör han och tjejerna bra. Måste bara få in en känga till leif bork här och ett ypperligt stort tack till hon Ylwa som jag inte minns efternamnet på just nu. Blir glad bara av förnamnet och hon har ju gjort tjejerna glada igen så då är jag glad.
Men vem gör vad då? Jörgen Lindgren säger många. Vad är han? VD? För vad? Han får ta skiten som den ledande personen (i en härva) alltid får. Är det så? Ska han ha skit för allt som händer? Troligen inte allt men en hel del som ligger på hans ansvar verkar skita sig. Kommunikation bl a. Det kom ut ett brev. Jag bara garvade. Kolla banderoller? Scrolla sociala medier. Kollen på medier bör de redan ha men bandroller? Ta hellre då och sätt folk på att kolla efter bengaler och annan skit. Vad kan de ställa till med? Tål man inte kritik?
Aha…!
Där satt nog skon i kläm. Kritik. Man vill helt enkelt agera ostört och gärna få en massa klapp på ryggen av likasinnade som i sin tur klappas tillbaka och så har vi en sluten studiecirkel i egocentrism. Heter det så? För jag tror det är så enkelt att herrarna, oftast är det herrar, tycker det är ballt att sitta på fina hyllan och äta och dricka dyrt för dina entrépengar, sponsorernas satsningar och guuud vad duktiga de är.
Men kolla vilket bra avtal vi har. Och TV. Vilken produkt. Kom och köp, men gå gärna på hockey också. Va, inte? Nej men vet ni vad, nu har vi ju ordnat det så bra så kom och köp, tveka inte platsen tas snart av någon annan. Du, ta med en kompis, vi har en till! Köp en tröja också.
Konserverad gröt, minns ni den. Allt går att sälja med mördande reklam, kom kom och köp den där jävla gröten.
Vi köper inte vad som helst, inte ens grisen i säcken. Om den inte kan hamna som banderoll i Scandinavium, banderoll ja, nej, det fick vi ju inte. Eller?
Vad händer då? Vad är fel då?
Det händer att de vill stänga ligan, bli ett NHL-Light och frottera sig med ännu fetare sponsorer och äta, ja ni fattar. Tror jag. För allvarligt talat. Har ni sett dessa, herrar, stå på H, eller vad nu eran bästa läktare heter? Nej de sitter inte ens i baren, de sitter i fina loger äter och dricker gott och klappar varandra på ryggen och nu vart det ju mål. Vilka? Vem? Ja men vad faaan. Han är braaaa… Hör ni. Publiken jublar, de gillar vår produkt.
Nej vi gillar inte er produkt. Vi gillar hockey, vårat gäng, sporten.
SPORTEN! För fan det är sport, inte en produkt, inte en sak någon skapat för att jag ska känna behov av att, ja ni fattar. Ta random grej i ditt hem och säg att du verkligen behöver den. Nej, någon har sålt in ett BEHOV åt dig, och du har köpt. Både en och två gånger och grejer. Nu försöker man med samma grej. Skapa ett behov, en upplevelse.
Det Porser och Luleå skapat med ljusshow och annat godis är inte vad jag är ute efter här och nu. Det tycker jag förvisso är skithäftigt. Men vet ni vad? Jag kollade hockey i Björkängshallen i Boden och det gick det också. (Den burgaren de hade var dessutom godare än den toffla vi kan köpa i Delfinen)
Vi hade kunnat vara utan, (inte burgaren) vi hade inte behövt men nu kom det och det är kul. Men uppleveslser som SHL och Jörgen (jo han får ju stå som symbol för hockeybla-bla-bla här) tror att vi vill ha, vill vi inte ha. Ja men kids day är ju kul. Andra evenemang kan ju funka men inte springer jag och köper en bil för att det rullar ut en på isen i paus, Jag vill se hockey. Jag vill ha sporten där domarna tas på allvar, spelarna levererar och vi får info i hallen så lik den som TV kan ge oss som möjligt. Däremot är jag glad för att det pumpas in pengar av sponsorer så att jag kan få se mina 3 x 20 minuter SPORT. Gärna sudden men 3 mot 3 går bort. Straffar är kul. Men att se hästar och gud vad de har haft för förslag kan vara. (Ge mig en rabattkupong på Svennes mathörna dagen efter match så går jag dit och visar upp min biljett och handlar.)
Och vad vill vi ha då?
Hockey. Känslor. Chans och risktagande. Vi ska kunna gå upp och vi ska kunna åka ur. Vi ska kunna känna hopp och förtvivlan. Mitt lag ska kunna vara bättre än ditt och den rivaliteten måste få finnas där. Se bara i Kiruna utan att behöva utveckla det närmare. Jo vi möter Skellefteå i kväll, det behöver inte heller utvecklas vidare. Det är känslor det, ingen jävla produkt.
Jag förstår oron för klubben som arbetsgivare att åker de ur tappar folk säkert jobb. Jag förstår men har ingen lösning. Men om vi slutar gå på hockey för att vi inte gillar produkten, ja då är det som samma lika ändå va?
Och lika, när vi ändå har det ordet på tungan kan vi prata Allsvenskan. Div 1 och sedan nedåt. Vad vinner de på avtalet som kostymerna är så nöjda över? Och damerna? Där är det ju katastrof hur de behandlas men det är ett annat inlägg. Betydligt mer värt att skriva om. Vi har olika förutsättningar beroende på var i Sverige vi befinner oss. Vi har också olika förutsättningar sett över tid och geografi. Kommer stortalangerna alltid från samma ställe? Är det alltid samma ideella ungdomsledare som med svett och slit utvecklar talangerna som skapar publikjubel och feta intäkter åt kostymerna? Nej jag tror inte det. Man ger det där några år och så har vi in- och utflyttning. Vissa årskullar på vissa ställen är bättre än på andra ställen och det där går runt lite. Hade det inte varit så hade ju MoDo alltid vunnit SM-guld. Typ.
Vad ska vi göra då? Protestera? Njae, jo, kanske. Vi måste ju synas, höras och föra fram vad vi tycker och kanske är en bandroll bra, en protest, en näve i luften, fem tysta minuter men som Tomy Boustedt skrev på twitter idag; Till alla idrottsintresserade. Bli medlem i den/de förening-ar du sympatiserar med. Gå på årsmötet. Rösta, gör din röst hörd. Då håller vi föreningsdemokratin levande. Överlevnadsfråga.
Word så att säga. Bara att någon lyssnar också.
Och låt mig för fasen köpa en öl på läktaren!
Lämna en kommentar