Fick några snabba ord med Michelle Karvinen efter dagens 6-0 mot Djurgården och det är ju en människa vi har för få av i världen. Inte nu som hockeyspelare utan som person. Och det utan att hävda att jag känner henne närmare eller att jag har en diger samtalslista att plocka ur. Dock, de få gånger jag fått några sekunder att samtala, fråga eller bara via någon överhörning fått ta del av hennes ödmjukhet har jag varje gång tänkt att; Så där vill jag också vara.
Idag, en kort fråga om hur det gick där vid eller efter 5-0 (tror jag det var). Djurgårdens målvakt blir lite påkörd, inget fult, och blir liggande. Michelle firar kort men vänder sig till henne och kollar läget. Det kunde ju varit en skada eller så. Hon sa just det att man vill ju inte skada någon och man vill veta att hon mår bra. Så typiskt Michelle som jag ser det.
-Det gick ju bra idag, -Jo men jag har ju bra lagkamrater. Jo vi såg det vid det där solomålet. En Frallan-copy, coast-to-coast av högsta klass. Bra lagkamrater! My…
Sån är hon. Vidare den glädje hon utstrålar när hon nämner Osawas mål. -Jag är så glad för hennes skull, såg du målgesten? Jo vi såg.
Michelle Karvinen, fantastiska människa, tack för dina sekunder du gav idag. De lever jag länge på.
Lämna en kommentar