Fortfarande serieledare

Jag vet inte hur ni mår, men tänk att jag tror att ni också svävar på grönvita moln.

Själv har jag svårt att sätta ord på hur tillvaron känns. Naturligtvis är det superlativ. ALLT känns ju som ren och skär magi. Ändå är det svårt att klä alla känslorna med ord.

Vi kommer till spel mot Malmö som efter förlusten mot TFF sparkade Magnus Pehrsson. Det oroade mig. Vi har ju sett mer än en gång hur lag sprattlar till efter en sådan förändring.

Vi kommer till spel utan Jiloan Hamad som med skadekänning startar matchen på bänken. Neto Borges också fortsatt skadad.

Matchen startar dessutom bedrövligt. En bit in i första gör gästerna 1-0. Ett rätt dåligt försvarsspel från oss. Jag tyckte dessutom att MFF såg bättre ut än vad jag sett de prestera i de senaste matcherna. Jag var orolig.

Den oron var onödig. Vi går ju på vatten. Ett frisparksläge ute till vänster. MFF med katastrofal statistik gällande fasta situationer. Muamer Tankovic vid bollen. Bra frispark, eminent touch av Nicola Djurdjic. 1-1.

Han är förjäkla bra, Djurdjic. Som han jobbar och sliter. Får så mycket stryk. Ett föredöme på plan i sitt agerande! Han skulle ju komma att visa det ännu mer i den andra halvleken.

Jag hade en bra känsla i magen i pausen. Blev nedplockad blixtsnabbt i inledningen av andra. En snabb omställning där vi inte alls ligger rätt i positionerna leder till att MFF ännu en gång tar ledningen. Klumpen i magen är där igen.

Men det skulle ju ordna sig. Simon Strandberg. Vilken kille, hörrni! När jag såg hur han lämnade planen i Örebro trodde jag inte på mer spel innan uppehållet. Så glad att jag hade fel. Han var oerhört bra idag. Det är han som slår inlägget till 2-2. Vem som gör målet? Nicola Djurdjic förstås. En högkvalitativ placering på bortre stolpen, perfekt inlägg från Strandberg och det är kvitterat.

MFFs mittback drar sen på sig sitt andra, solklara, gula kortet efter ful tackling på Jeppe Andersen.

Med numerärt överläge inleds jakten på ett segermål. Hammarby trummar på. När Rosenberg byts ut efter en timme och då tycker jag att gästerna tappar i kvalité. Deras försvarslinje känns instabil.

Bajensamban från Brandbergen avgör igen. Det är så sagolikt, jävla sjukt. Pa Dibba gör 3-2 och arenan exploderar.

Vi vinner matchen. Enda smolket i glädjebägaren var Jeppes tredje gula kort. Han missar därmed söndagens derby. Det är onekligen ett avbräck.

David Fällman gör en grym insats i mittförsvaret. Junior är majestätisk, magnifik och en oerhörd gigant. Jag är så imponerad av killen.

Efter matchen vill leendet jag dras med inte åka ned. Det går från öra till öra och till slut känner jag hur käkarna värker. Jag är löjligt lycklig.

Ett par cider på Greken. Vi skålar för Bajen. Folk är så fantastiskt lyckliga.

Drygt 23 000 på plats. På söndag väntas ett högoktanigt derby mot Gnaget.

Vi leder serien med sex poäng. Dibba, Djurdjic och Hamad innehar platserna 1, 2 och 3 i skytteligan.

Stefan Billborn, Jocke Björklund och alla andra ledare får min fulla beundran. Jag är imponerad. Jag är tacksam.

Vi ses på söndag alla härliga serieledare. Tills dess. Fortsätt njuta, flyga, skratta och tro på det. Jag vill aldrig att det här ska ta slut.

Tack Peter Jonsson för att du ännu en gång så generöst låter mig använda dina bilder.