Efter 768 inlägg under nästan åtta år känner jag nu att Apotekare S. gjort sitt. Kanske återkommer jag som Doktor S. istället någon gång i framtiden, men just nu känns det inte så.

Jag började skriva här när jag var mammaledig med Oskar. Inte kunde jag ana då vilken resa som väntade och hur mycket bloggen skulle betyda för mig. Den har varit lite som en dagbok där jag kunnat reflektera över och sätta ord på allt vi varit med om och samtidigt kunnat dela med mig av erfarenheterna. Sedan blandades blogginläggen upp med berättelser från läkarutbildningen, och jag har förstått att många har tyckt det varit intressant att få en inblick i studierna.

Men nu känns det som att både jag och Oskar har kommit i mål, cirkeln är sluten, och en ny del i livet tar vid. Efter många år av utredningar, sjukvårdsbesök och en hel del kämpande känns det som att vi hittat hem. Oskar har börjat i en fantastisk skola där han får all den hjälp och allt det stöd han behöver för att må bra och utvecklas. Det känns så skönt att veta att hans skolgång nu är tryggad för många år framöver.

Själv har jag gjort en otrolig resa under den här bloggtiden och kommit till nya insikter i livet. När Oskars funktionsnedsättningar blev kända bestämde jag mig för att byta yrke. Även om min läkarkarriär bara precis har börjat och jag har en lång väg kvar, så känns det som att jag hittat rätt. Jag jobbar nu som underläkare på Barn- och ungdomshabiliteringen, den plats där min resa mot läkaryrket började, den plats där vi varit så många gånger med Oskar att de inte går att räkna längre. Barn- och ungdomshabilitering finns till för barn med funktionsnedsättningar och deras familjer. Barn med neurologiska tillstånd som intellektuell funktionsnedsättning, autism, cerebral pares, ryggmärgsbråck och neuromuskulära sjukdomar får hjälp till en fungerande vardag. Det var här mina tankar på läkaryrket slog rot och det är här jag nu arbetar som läkare tills det blir dags för AT.

Stort tack för att ni läst min blogg! Många varma kramar från Sara.