Jag och Selma går en femveckors introduktionskurs i orientering. Det är jätteroligt och ett perfekt sätt att aktivera både kropp och hjärna. Vi är så fokuserade på kartan och att hitta rätt att vi nästan inte tänker på alla de kilometer som benen går/joggar/springer. Fyra måndagskvällar har vi orienterat och nu har vi endast ett kurstillfälle kvar. När vi började var det fortfarande högsommarvärme, men nu är luften lite friskare och kyligare.

Malmös orienteringsklubb har sin klubbstuga vid Bulltofta rekretatinsområde, 1,5 kilometer från oss. Det är perfekt att det ligger så nära. Nybörjarkursen riktar sig till vuxna, ungdomar och familjer. Det är så kul att prova en ny sport tillsammans med Selma. Kursen är coronasäker med max 45 deltagare och med fri ankomst mellan 17.50 och 18.30 så att alla inte startar samtidigt. Istället för samlad gruppundervisning får man själv tillgodogöra sig teorin genom informationslappar som är upphängda i naturen, och så klart får man fråga om man undrar något. De första gångerna var det flera korta banor som vi fick testa. Banorna har sedan blivit allt längre för varje gång och nu senast var det endast en lite längre bana på drygt 3 km fågelvägen. Banorna blir lite längre i verkligheten eftersom det oftast är omöjligt att ta närmsta vägen till kontrollerna och ibland missar man och får springa tillbaka och leta lite till.

Vi har fått lära oss betydelsen av kartans färger och tecken, att använda kompass och ”passa kartan” samt använda ”tumgreppet” för att enkelt veta var på kartan man är. Till skillnad från när jag var barn och orienterade i skolan så är kontrollerna nu digitala. Man har ett plastkort fäst i en gummisnodd runt tummen som man sedan blippar vid varje kontroll. Vid målgång kan man sedan skriva ut sitt resultat och se tiderna för varje kontroll.