Hoppas att ni mår bra!
Här på bloggen har det inte hänt så mycket senaste tiden och jag ska vara helt ärlig och säga att jag inte haft ork. Med nästan obefintlig mental energi så finns det inte på kartan att formulera sig eller ge något av sig själv.
Den fysiska energin har under lång tid också blivit sämre. I veckan besökte jag en läkare och tog en massa prover för att utesluta andra faktorer. Det visade sig att mina värden var perfekta. ”Nu har vi uteslutit den biten som är enklast att åtgärda, nu återstår den svåra biten med en livsförändring och mer återhämtning” sade hon.
Det är NÄSTAN så att det hade varit bättre med någon brist eller sjukdom. Eller enklare i alla fall. Ni andra som är/varit utmattade vet vad jag menar. Nu har man istället en osynlig sjukdom som det fortfarande saknas mycket kunskap om, som det är väldigt individuellt vilken behandling eller förändring man behöver. Som rent allmänt är luddigt formulerad och sätts i kategorien ”psykisk ohälsa” (SUCK).
Hur som helst – jag har dragit igång en process på jobbet i dialog med chefen. Jag vet ungefär vad det är som sugit all kraft ur mig den här tiden (åren), inklusive egna ovanor som stjälper mig.
Så varför lyssnar man inte på sin kropp då? Jo, för att det är jättesvårt att veta var gränsen går och det är dags att bromsa. Symptomen smyger sig på och det blir ett normaltillstånd. Eller vad är era erfarenheter?
Jag ber att få återkomma med uppdatering när jag landat lite och kan tänka lite mer klart.
Ha en fin fortsatt helg!
Lämna ett svar