Per Svensson har recenserat min bok ”En värmländsk Hitler – Birger Furugård och de första svenska nazisterna” i DN. Han beskriver boken som ”ett välkommet och värdefullt bidrag till inventeringen av den svenska historiens mörkare källarutrymmen” och framhåller att den är ”byggd på gedigen sakkunskap och ambitiös research”.
En del av texten tar upp det märkliga faktum att Birger Furugård anlitades av DN att porträttera Adolf Hitler i samband med nazisternas maktövertagande i Tyskland. Detta motiverades med att Furugård var den svensk som förmodligen träffat Hitler flest gånger, vilket knappast var någon överdrift. Han presenteras som veterinär, inte nazistledare, vilket förstås hade varit mer relevant i sammanhanget.
”Hur ska man förstå denna diskretion kring Birger Furugårds politiska roll? Ett redaktionellt misstag, sådana kan ju begås också på de bästa tidningar? Tog man för givet att Furugård var så känd att närmare presentation var överflödig? Eller var det så enkelt att tidningen inte tyckte att distriktsveterinärens politiska hobbyverksamhet var värd att ta på allvar? Speglade det i så fall en tidens naivitet inför hemmanazismen?”
I en senare intervju med Furugård i DN på 50-talet porträtteras den åldrade nazisten som en bruten men i grunden hygglig man som helst vill prata om kor och travsport. Per Svensson kommenterar: ”Här finns kanske en lärdom att hämta. Man ska akta sig för att förvillas av att den politiska ondskans tjänare inte alltid har horn och svans och doftar svavel.”
Det var en intressant berättelse om vad som verkar vara en människa som hade svårt att hitta rätt..