Jag tror att jag stötte på mig själv från en avlägsen framtid när jag var ute och åkte skidor härom dagen. Jag åkte förbi en lite lagom kutryggig äldre herre, som tagit rullatorn genom djupsnön hela vägen fram till skidspåret. En handling skvallrandes om en exceptionell nivå av envishet redan där. Han var just i färd med att spänna på sig skidorna. "God dag", sa jag när jag åkte förbi. För jag är ju uppfostrad. "Ja ja ja, låt skidorna sköta snacket", blev svaret. Ett felfritt genmäle givetvis, och det helt utan dröjsmål. Jag kan bara hoppas att det där kommer att vara jag en vacker dag.