Det finns dagar där man vaknar till en ljus och fin dag. Man kan nästan höra fåglarna sjunga fast man vet att dom inte är där utan dom är smarta nog och flygit till varmare breddgrader.
Dock är det tyvärr inte många sådana dagar som jag har i mitt liv. Istället så vaknar jag till en dag där jag känner mig som den mest värdelösa människan genom tiderna. Jag kan inget, jag gör inget. Inget värdefullt i alla fall. Att känna att man inter värd något svider. Känner mig så tjatig som bara gnäller om allt och ingenting. Idag är det en tråkig dag. En lång dag som jag måste ta mig igenom. Orka ta mig igenom.
Ibland känner jag att jag går med ett stort kliv framåt. Glad över att känna att jag faktiskt kan. Men vad hjälper det när man en stund senare knuffas tillbaka minst tre??? Jag bara undrar?! Besvikelsen blir stor då man först trodde att man klarade av något men sedan inser att Nej...Det gjorde jag inte. Det är som att det sitter en på axeln som hjälper till att ta ner mig från den höga hästen. Allt för att påminna mig om att jag inte ska tro att jag är något. Eller någon.
Jag är en sak! Det är så det känns. Den känslan föddes när jag var tillsammans med min före detta man. Jag var inte värd något. Inte mer än en värdelös sak som man har ståendes i någon vrå. En sak som man inte ser så väldigt ofta men någonstans i huvudet så vet man att den finns. Den kan ju vara bra att ha. Då på den tiden så var jag en sak som kunde bli behandlad som han ville. En sak som plockades fram när....Ja...när han tyckte att jag behövdes straffas för något...vilket var ofta.
De känslor jag hade då kommer idag smygande tillbaka. Det är något i min vardag som påminner mig om dom...som idag. Ibland vet jag vad som triggar igång det och ibland inte. Jag kan stå i en kö till kassan i affären. En viss parfym eller en viss rökdoft kan göra sig till känna. Viss mat kan vara triggade.
När jag hamnar i dessa svackor så har jag varit stressad inombords. Jag är mer mottaglig för det negativa då. Speciellt tankarna jag har om mig själv. Jag är som jag känner mig tycker jag...Värdelös, egoistisk och patetisk...för att nämna några.
Men...Jag ska försöka vända dagen till en bra dag. Ska ta det lugnt och ta dagen som den kommer. Dagen behöver ju inte sluta som den började!
