Grao och jag gjorde en måndagskvällsutflykt till Paulinda. Kvällens fokus var att jobba vidare med dressyrprogrammet för Msv B WE, som vi planerar att rida på tävling en gång till i höst. Våra svagheter är travslutorna och skritten, särskilt när det är något som Grao tycker är lite läbbigt runt eller utanför banan. Även halten efter den ökade galoppen kan vara ett bekymmer – han gör en bra halt men har svårt att stå still. Vi ska ju dessutom fatta galopp ur halten, och det vet Grao. Bara onödigt att dra ut på det liksom tycker han. Det visade sig att alla dessa tre saker hade en gemensam nämnare – vi behöver arbeta med skritt för att förbättra dem.
När det gäller slutorna började vi rida slutor utmed långsidan i skritt. Det är ganska lätt. Sedan gjorde vi en halvvolt på ca 12 meter, en bit förbi medellinjen alltså, och gick över i en diagonalsluta mot spåret. Känslan och böjningen ska vara precis samma som utmed spåret. Men det är mycket svårare! Grao håller inte heller med om att det är ”samma sak”. Rakt är rakt och snett är snett. Om snett är samma som rakt så är det ju inte snett och det var ju snett det skulle vara. Alltså är snett svårare än rakt. När vi var ca 5 m från spåret gjorde vi en snäv halvvolt tillbaka till spåret och fortsatte i sluta utmed långsidan. Grao andades ut. Så småningom växlade vi över i trav och fortsatte. Att vi red slutan utmed långsidan och höll kvar tanken in i diagonalslutan hjälpte ändå en del och slutorna blev bättre och bättre. Till sist red vi några slutor som de är i programmet – in från hörnet till kvartslinjen, omställning och tillbaka ut till spåret.
Nästa projekt under lektionen var att öva skrittprogrammet. Vi red den diagonala travökningen, övergången till skritt, hela skrittprogrammet inklusive bakdelsvändningarna till och med galoppfattningen några gånger. Här är ju det stora problemet att hålla Grao avspänd i skritten. Det är något lättare när vi har fart. Nycken för mig är att rida så han håller huvudet lågt hela tiden. Så fort han höjer det sänker han ryggen, blir spänd i överlinjen och riskerar att hamna på dubbla spår. Om han dessutom börjar titta på något är det inte alls ovanligt att vi hamnar i 45 graders vinkel mot spåret. Det ger inga poäng. Det är lite synd, för bakdelsvändningarna är riktigt bra, dem fick vi beröm för. Men det hjälper inte när skritten är kass. Jag fick jobba på att rida aktivt och försöka sysselsätta honom och se till att han håller huvudet relativt lågt. Det är svårt och något vi måste jobba mycket mer med.
Det sista momentet vi jobbade med där skritt fungerade som ett verktyg var galoppökning – halt – galoppfattning. Efter att vi ökat och gjort halt vill Grao inte så gärna stå still, och bromsar jag så riskerar han att kliva bakåt. Jag fick göra halt, direkt rida fram två steg i skritt, ny halt, två steg i skritt och så vidare en tre – fyra gånger innan vi fattade galopp. Jag behövde också tänka förvänd sluta i skrittstegen för att vi skulle vara i rätt läge när vi fattade galopp igen. Även det här var svårt! Vi har i sanning mycket att jobba med nu.
Vi avslutade med att göra några galoppiruetter åt båda hållen. Jag fick träna på att rida långsamt och lägga in många språng i varje vändning.
