Resan ner till sydön

God morgon! Lördag och klockan är snart halv nio på morgonen. Det verkar som om vi kommer få en fin höstdag idag. Tidig höst måste väl vara en av de bästa tiderna på året? Det är inte för kallt än, relativt ljus och bladen på träden får så otroligt vackra färger. 💛
 
Hela morgonen har jag tagit mig tid att sitta framför datorn med Hasse Aros podcast "Fallen jag aldrig glömmer" i lurarna och bara låta mig få scrolla runt på hemsidor. Jag brukar inte göra det då det känns som om det är så mycket annat som måste göras hela tiden. Är det inte tvätt som måste göras, så ska det städas, är det inte städning så är det att laga mat etc. Såklart hjälper Liam till, men vad kan jag säga, män verkar inte vara lika "onto it" som vi kvinnor? Ska något bli gjort så måste man ju tjata på dem, eller är det bara Liam? 
 
I alla fall, för två helger sedan åkte Liam och jag ned till sydön för att hämta den här efterlängtade skåpbil, som det visade sig heter  "Donkey". Kändes fel att döpa om hen, hehe. 
Vi flög ner till Christchurch den tioende april (lördagmorgon). Det gick jättebra. Ansiktsmasker måste man ha på sig på flyget, inga undantag, vilket jag tycker bara är bra. Att ha på sig ansiktsmask här borta har blivit vardag. Vi måste ha på oss ansisktmaskerna i kollektivtrafiken, oavsett vilken tid på dygnet det är. Och notera, vi har inte haft några fall i samhällena sedan augusti/september och ändå har vi på oss ansikstmaskerna. Den Nya Zeeländska regeringen tar verkligen inga chanser. 
 
När vi var i Christchurch besökte vi den kända Hagley Park.Jag skulle nog beskriva parken som Christchurchs Central Park, bara på en betydligt mindre skala. Men det är en väldigt fin park som jag rekommenderar alla att besöka, höst som vår. 
 
Hagley Park är uppdelat i olika teman om man säger så. Här har vi deras rosenträdgård
 
 
ett "gum tree" - gummiträd