Nu har jag bestämt mig...

Efter många reflektioner och tankevändor har jag nu beslutat mig för att minska ner mitt bloggande till ett inlägg i veckan. Ibland kan det det komma att bli ett extra bonusinlägg om det hänt något väldigt speciellt.

Mitt beslut grundar sig bland annat på att anledningen till bloggandet inte existerar i samma grad som i början. Nämligen mina symtom med skarp konstant huvudvärk, yrsel och orkeslöshet och överjävliga skov. Ingen diagnos har fastställts utom att jag lider av kronisk järnbrist och migrän med aura. Men fortfarande ingen förklaring på orsaken till min ständiga huvudvärk, som jag lyckats mildra och få hanterbar med min antiinflammatoriska livsstil. Detta har även lett till allt färre och lindrigare skov.

Jag började alltså blogga dagligen när jag var som sjukast för snart 6 1/2 år sedan. En kan lugnt säga att det blivit några inlägg...

När jag äntligen mådde så bra att det blev hanterbart på de flesta plan drabbades min äldsta dotter av psykisk ohälsa och vi ville då berätta om detta för att skapa mer kunnighet i samhället och mer förståelse för alla som kämpar med självmordstankar, panikångestattacker och depressioner. Vi i familjen kämpar än och har en lång sträcka kvar.

I övrigt ser mina dagar rätt så lika ut. Jag jobbar med det jag är ämnad för och vill. Jag studerar på Göteborgs universitet och kommer förhoppningsvis inom ett par år att vara färdigutbildad förskollärare. Jag sover många timmar per natt. Jag lever mitt i den ljuvliga skärgården här i Sankt Anna.
Jag har helt enkelt inte så värst mycket intressanta händelser att skriva om VARJE dag. Får ibland krysta fram något som jag egentligen inte alls är nöjd med, bara för att...

Men när jag väl skriver hädanefter så hoppas jag att jag ska ha hunnit samla på mig något stoff som kan vara värt att formulera i ord. Klicka då gärna på hjärtat i slutet så jag ser att det är intressant/uppskattas att läsa om.
Tack på förhand!
Varma kramar Sandra

Gårdagens soluppgång, på väg till jobbet
Väldigt tät dimma på sina ställen

Svårt att tro att bilderna är från samma morgon, samma biltur på 10 min