Att plocka undan och städa kan ju tyckas som någonting bra att göra. Absolut! Om det var egenvalt och för vår skull, vi som bor här. Men nej, den här gången är det ju inte och jag tycker att det är jobbigt.
Att städa undan och plocka bort saker som gör lägenheten till ett personligt hem är jättetrist tycker jag. Jag är inte dummare än att jag förstår varför det behöver göras men jag tycker inte om det. Det känns som att vi flyttat långt innan vi faktiskt gjort det. Alla personliga detaljer som gör att det känns som vårat hem tas bort och stuvas undan. Enbart att ta bort alla magneter och sånt som man har på kylen hör att hela köket känns tomt.
En sak min mäklare gärna hade sett tas bort men som han snällt fick finna sig i stog kvar var alla Vilyas saker. Då pratar vi inte leksaker för dom städade vi undan. Nej, vi pratar om hennes matstol vid köksbordet, skötbordet på badkaret och hennes säng. Han sa att den framtida köparen förmodligen inte var en barnfamilj och då skulle dessa saker kunna göra att en möjlig spekulant drog öronen åt sig. Nog för att man ska plocka bort personliga saker på en visning men jag trodde att det var lägenheten de skulle titta på och köpa, inte våra möbler.
Fyra gånger har vi fått plocka bort allting nu för att ha visningar. Bag håller alla tummar och tår jag har för att det här ska ge en försäljning. Det skulle betyda att den största pusselbiten i vår flytt som ännu inte fallit på plats klickar i där den ska vara. Det skulle vara oändligt skönt och lätta en del för mina stackars nerver. Håll en tumme för oss.
Over and out!