Sagan om den obefintliga soffan. Det skulle absolut kunna vara en rolig historia om det nu inte var så att den handlade om oss själva. När vi gick igenom och bestämde oss för vilka möbler vi skulle ta med oss nu när vi flyttade så bestämde vi oss ganska snabbt för att soffan var någonting vi ville byta ut.
Sagt och gjort, vi bestämde oss för att göra oss av med den gamla soffan. Jag köpte den när jag flyttade in i vår gamla lägenhet för tolv år sedan och den hade hunnit bli ganska misshandlad. Från början hade den en divandel men den tog vi bort för flera år sedan då vi inte använde den delen av soffan och vi ville ha golvytan istället. Den har blivit spilld på, tvättad så många gånger att överdragen höll på att ge upp, dynorna var inte riktigt de som skulle vara där (inte på dom ställena dom var nu i alla fall) och den var lite lagom nersutten. Det var dax att ge den permanent semester. Plus att det gjorde att vi sparade in en hel del i packyta när vi flyttade.
VI köpte en ny soffa och en fotölj i början av juni för att leveranstiden skulle stämma med att vi hade flyttat ner. Vi skulle fått den levererad någon gång vecka 30-31. Perfekt! Den skulle komma någon gång precis efter att vi kommit ner. När det började närma sig fick vi medelande om att den blivit försenad och vi skulle få soffan någon gång under vecka 33. Inga problem, två extra veckor är lugnt. VI skulle förmodligen ändå vara upptagna med att packa upp och ställa iordning i alla fall. Så enkelt skulle det ju dock inte bli.
När vi gick in i vecka 31 (ursprungliga leveransveckan) fick vi åter igen veta att det skulle bli försenat och ny leveranstid skulle bli vecka 35. Så nu står vi här och det är vecka 33, det hade vart väldigt trevligt att ha fått soffan den här veckan men vardagsrummet har fortfarande ett stort tomt utrymme för soffan.
Jag håller alla tummar och tår jag har för att vi ska få vår soffa och vår fotölj om två veckor och att det inte blir framflyttat igen.
Jag märker verkligen hur viktig en soffa faktiskt blir för ens vardagsliv. Visst går det att sitta på stolar och liknande men jag saknar att få krypa upp i soffan och titta på en film, läsa en bok eller bara ta det lite lugnt. Jag vill att Kim ser fram emot att vi äntligen ska få en fotölj. Det är något han velat ha länge. Kunna bjuda hem vänner och familj och faktiskt ha en självklar central plats att sitta och umgås på. Att sitta vid köksbordet är inte riktigt samma sak. Också trevligt och det funkar men inte riktigt mysigt och man vill inte riktigt sitta där lika länge. Vi får väll se om den här historien får ett lyckligt slut om två veckor eller om vi får vara sofflösa ännu längre? Jag hoppas att vi har fått en soffa innan december och julen drar igång i alla fall.
Over and out!