Gurkvalp
Annars.. cellgifter suger. Har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv och jag funderar varje dag på att skita i det vet verkligen inte hur jag ska klara av ungefär fem månader till.
Hela den här resan med operation och behandlingar hade jag inte gjort om jag helt förstått vad det skulle innebära.
Nope, det hade jag inte.
Iallafall hittat ett bett som lilla gurkan trivs med 👌 och så har han galopperat med ryttare på ryggen.
Jag tänkte göra ett tredje försök att sitta på honom imorgon. Jag har ju suttit två gånger, inte bara försökt, men min kropp har reagerat med panikläge på det. Jag hade så gärna velat få ridit honom iallafall lite innan han åker igen.
Samtidigt som det inte är någon direkt brådska, han är väldigt valpig när man tittar under det stabila yttre så han behöver tid, det är skönt att det inte är någon stress alls ifall han bara blir aktiverad en dag en vecka. Han behöver det inte varken fysiskt eller psykiskt.
Vilket Stråla gör. Hon hade behövt aktiveras två gånger per dag för att må bäst fysiskt.
Inte fick jag komma igång och rida henne heller.
Varför håller man på med hästar egentligen. Det är bara ständig oro och kroniskt fattig.
Så blir man sjukskriven och bah sälja en häst, äru galen, nä då är jag hellre utan mat själv
🤷