Förra helgen var det livets 2a innebandy match för Benjamin. De förlorade stort men det spelar ingen som helst roll för Benjmanin tar bollen och dribblar sig förbi några killar och hhela hans lagkamrater på bänken skriker Benjamin Benjamin Benjamin och hallen hakar på, han gör en assist till Hampus som skjuter in i mål. Den glädjen att se hos Deje laget när de fick in det dära målet var obeskrivligt. Bra kämpat grabbar, och om jag var stolt över våran kille som gjorde en assist och de skrek benjamin benjamin benjamin och de hejjade på honom och Hampus. Och såklart alla andra fantastiska lagkamrater som gjorde ett superbra jobb. 

 

 

 

 

 

 

Matchen igår förlorade dom också stort men lyckades peta in ett mål. Tänk att vi nu framöver nästan varje helg ska spendera den i en sporthall runtom i värmland för att se när barnen spelar antingen handboll eller innebandy. Fy tusan vad roligt! Så fruktansvärt kul att se barnen knyta an nya bekantskaper, att se att de brinner för något. De kämpar på , de skaffar sig laganda, de springer som om de vore för livet, de skrattar, de blir ledsna. Och där på läktaren sitter vi föräldrar och hejjar på och finns där vid sidan av. Tack livet för jag får vara med om detta.