Mina sportbragder 8: Löpning

Under en period i ungdomen bodde jag i ett av stadens ytterområden som omgavs av en asfalterad cykelväg. Kring den slingan sprang jag varje dag, det tog ungefär 20 minuter. Om det avhjälpte mig från att dö av ”fetthjärta” vet jag inte men kronisk benhinneinflammation fick jag.  Det här områdets omgavs också av ett elljusspår men eftersom jag där var rädd att träffa på sådana vilddjur som inte lät sig skrämmas av sånger om herrar i hagar, vågade jag mig aldrig dit.  

Vid en del av den här slingan passerade jag ett hyreshus där det ofta stod en fet karl i bar överkropp på en balkong och skrek åt mig att jag sprang för sakta.  

Efter ett tag flyttade jag till ett område utan så väl cykelbana i slinga, som elljusspår. Med döden flåsande i nacken kände jag mig ändå tvungen att ge mig ut och springa i detta nya grannskap. Efter cirka 50 meter blev jag prejad av en dam med rullator, som inte hade några problem med att hinna i fatt mig och tvära in rullatorn framför mig som vore den en polisbil i en biljakt. Hon undrade om jag ville köpa tidningen Vakttornet. 

Efter den händelsen har jag inte tagit ett löpsteg mer i hela mitt liv.