Struts

 Plötsligt hörs ett knackande ljud i lägenheten. Det är inte så högt men det är ihärdigt och pockande. Det tar ett tag innan jag lokaliserar varifrån det kommer. Det kommer från dockskåpet. 

Ut hur den glaslösa balkongdörren sträcks det en liten arm och dunkar uppfordrande i fasaden. Jag ställer mig på lagom avstånd, bakom den portabla AC-anläggningen och säger ett försiktigt "Ja?"
Det är naturligtvis Laura som knackar. 
"Nå?" undrar hon. 
"Nå?" 
Det kommer en tung och irriterad suck bakom balkongdörren. Som om hon är trött på att ständigt behöva...
"Du sa att du skulle börja pyssla i dockskåpet när du kom hem från semestern. Intressera dig lite för oss, rent av."
"Jo, jag vet men AC:n är ju fortfarande kvar, så jag kommer inte in och det är ju lite speciellt nu."
"Speciellt? Det är väl inget speciellt med det här, så här är det väl alltid. Du lovar och lovar och sen blir det inget av." Laura pressar sitt ilskna ansikte mot fönstret för att kunna få en skymt av mig, men jag håller mig fortfarande på lite avstånd. 
"Mm. Fast nu håller vi ju på och renoverar badrummet. Det står grejor över allt här och jag orkar inte riktigt med en fullskalig renovering och en i miniatyr samtidigt." försöker jag och låter verkligen så trött och ynklig som jag faktiskt känner mig just nu. "Jag har ju varit förkyld också."
"Åh stackars liten då." Jag ryggar tillbaka lite, så där sarkastisk brukar inte Laura vara. Hon har verkligen tröttnat. 
"Jag förstår inte hur du kan se dig själv i spegeln." morrar hon.
"Men det kan jag ju knappt. Den enda spegel vi har att tillgå just nu är en liten handspegel. Det är faktiskt inte så enkelt att få till någon frisyr på morgnarna, ska du veta."
"Jag vill ha ett datum när du sätter igång här." Laura är inte intresserad av mina bagatellartade problem. 
"Ja, det är klart du ska få ett datum... men nu låter det faktiskt som... jag måste nog kolla vad som händer här borta nu." Jag flyter försiktigt ut ur rummet och bortom synhåll för Laura och någon av de andra invånarna i dockskåpet. 

Snart hör jag hur det där knackandet börjar igen. Det fortsätter. Det håller på länge. Det pågår ännu. 





Kommentarer

skogsnuvan sa…
Jo du nu får du nog börja sällskapa med dina små vänner i lilla huset innan du för evigt kommer att ligga på minus där.

Populära inlägg