Framtidsplaner: I min vilda fantasi

I Palma har jag en granne som heter Fabio, jag har skrivit om det tidigare. Det är jag som hittat på att han heter Fabio. Vad han egentligen heter har jag ingen aning om, men jag har hittat på det så ordentligt att skulle jag någon gång presenteras för honom och det visar sig att han inte heter Fabio skulle jag bli oerhört förvånad.

Oerhört förvånad blev jag när det visade sig att ägaren till mitt favoritcaffé Michel inte alls heter Michel, som jag förutsatt i alla år, utan Fabio! Det är förvirrande. Kanske ska det visa sig att min granne heter Michel. 

Förvirrande har också Michels/Fabios öppettider varit på senare tid. Varje gång jag kommit dit har det varit stängt och jag har hamnat hos armenierna istället.

Vad de heter hos armenierna har jag ingen aning om  vare sig i verkligheten eller i min vilda fantasi. Inte heller vet jag vad vad den vithåriga damen som satt där sist heter, trots att jag har sett henne många gånger. Hennes sällskap har jag däremot aldrig sett.Den osynlige kavaljer som ger henne alla de där komplimang hon tackar för. Honom är det bara damen som ser. Damen pratar och viftar med sina blåbågade glasögon. Hon har trevligt. Ingen av oss vet med vem. Jag tänker, det där är jag när jag är 75. I bästa fall.