Den besatte i undervattensgrottan

På nedvägen från katedraltaket flåsar jag inte riktigt lika högt. Men yr blir jag, eftersom trappan går runt, runt. Lätt vinglande, knallröd i ansiktet, med svetten rinnande ner i ögonen och håret svettspretande åt alla håll, kort sagt med utseendet hos någon som i Nya Testamentet skulle kallats besatt, trillar jag ut ur torntrappan.

Vid det här laget bryr jag mig inte det minsta om hur jag ser ut, så svettig men målmedveten raglar jag mellan turisthorderna bort till högra koret och mitt favoritkonstverk, alla kategorier, Barcelos magnifika fiskvägg i terrakotta. 

Hela högra koret är en undervattensgrotta. För en badkruka som jag är det en smula underligt att känslan att befinna sig under vattnet är så fridfull.