Klockan ringde okristligt tidigt på torsdagsmorgonen. Jag hade ett tåg att passa. Det var okristligt tidigt, men Pressbyrån på stationen var öppen och det luktade nygräddade lussekatter på perrongen. Det kan man ju bara inte motstå, även om klockan knappt är sex på morgonen.
Någon timme senare var det frukostdags på tåget. Självklart lyckades jag spilla kaffe på mig! Jag som skulle direkt från tåget på konferens. Men lite googlande gjorde att jag lyckades tvätta bort fläcken på tågtoaletten. Fick mig att minnas en gång jag skulle in på ett jobbmöte med en leverantör och lyckades tappa ett öppet läppstift över min vita blus. Det gick inte att tvätta bort den gången...
Efter att ha åkt tåg och pendeltåg och taxi hamnade jag till slut på kursgården. Eller säger man kursgård om det är en herrgård? Fint var det i vilket fall. Herrgården gjorde sig väldigt bra i höstfärger.
Men jag måste bara berätta om taxiresan dit ut. Taxichauffören var väldigt pratglad och berättade inte bara om när han själv en gång var på konferens och maten tog slut så det enda han mindes från hela konferensen var att de var hungriga. Han berättade även en lite... udda... historia om att han precis lyssnat på en podd om att polisen börjat få problem med att det tydligen blivit väldigt vanligt att karlar dumpar uppblåsbara... leksaker... i skogar när de är färdiga med dem. Eh... ok... intressant. . Han berättade vidare att det blivit ett problem eftersom polisen får många utryckningar för folk tror att det är lik som dumpats i skogarna. "Ja, man förstår ju att man kanske inte vill kasta dem i vanliga hushållssoporna" "Man kanske skulle starta nån sorts återvinning av såna". Bara några av hans långa utläggningar om dockorna och karlarna och skogarna och poliserna... Ehh... ok... ja det var en något udda taxikonversation. Ensam med en taxichaufför på väg ut i ödemarken. Tur att det var dagsljus och solsken och att jag förhoppningsvis blivit efterlyst om jag inte dykt upp, men det var nästan lite scary. Eller åtminstone lite udda.
Inte mycket var dock udda med själva konferensen. Det var som de flesta konferenser jag varit på. Trevligt folk, intensiva sittningar och mycket god mat och fika. Men visst märks det att det varit en pandemi i över två år och att man inte socialiserat med särskilt mycket folk på ett bra tag. På torsdagskvällen, mitt i efterrätten, kände jag att jag hade fått en social överdos. Jag blev helt slut, det var som att batterierna bara dog. Det var bara att tacka för mig och smita från sällskapet.
Det var himmelskt att bädda ner sig här. När jag väl bestämt mig för vilken av sängarna jag skulle sova i. Nej, vi delade inte rum, vi fick egna dubbelrum.
Vad är väl en konferens utan lite lekar? Jag är väl så där road, men den här gången var det helt ok. Det var nämligen lite Bäst i test-varning på dem.
Här byggde vi äggfångare.
Vid lunchtid på fredagen var konferensen över och istället för att sätta mig på tåget och åka hem, satte jag mig i en bil och tog mig in till huvudstaden och mötte maken och hösten där. Men mer om det i ett eget inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar