Jag känner mig inte gamal ävem om alla som är yngre tycker att jag är det. Och spegeln bekräftar det ju också om jag skule få för mig att spegla mig. Då ser jag ju genast att det inte är samma ansikte, samma kropp som då jag var 20, 30 eller 40. Men mannen som bor i kroppen är väl ändå ungefär densamme?

Frågan måste besvaras med både ja och nej. Mina grundläggande värderingar om vad som är viktigt har t.ex inte förändrats. Utvecklats och breddats hoppas jag att de gjort men hörnstenarna i dem är samma som då jag var t.ex 25. Och det är förstås på gott och ont, det där. För samtidigt som intellektet och tankarna är desamma så förfaller kropp och utseende obarmhärtigt.

Så ju mer man får att se tillbaka på, desto mindre har man kvar att se fram emot. Det är den enkla men hårda sanningen. Livets grymma gång och så har det ju alltid varit för varje generation. Och så kommer det att fortsätta.

Det var bättre förr, säger vi som passerat 40 och 50 gärna och påp sätt och vis stämmer det förstås på vissa sätt. Men totalt sett, om man tar med all utveckling som skett under ens jordavdring så har väl mer blivit bättre och bättre än motsatsen? 

Den som är riktigt gammal och även då mycket äldre än jag vill väl knappast tillbaka till den tid då man kanske inte ens hade ström indragen i sitt hem. Min generation vill väl kanske inte så gärna tillbaka till den tid då TV var enkanalig och svartvit. Tiden innan datorer och internet.

Men samtidigt som vi vinner något på den galopperande tekniska utvecklingen förlorar vi annat istället.

Under min barndoms somrar brukade jag och mormor, som jag växte upp hos, gå till min ena mosters stuga ett par hundra meter från oss om kvällarna och kanske se på TV. Ström hade vi i vår stuga också men ingen TV eller telefon.

Jag minns at det fanns dagar då jag var väldigt TV-sugen som t.ex de dagar då man sände västernserien High Chaparall. Allsång på Skansen kan jag inte påminna mig att det börjat sändas ännu då men däremot hade man auktioner på Skansen som sändes en kväll i veckan. Om jag minns rätt så gick intäkterna till radiohjälpen. De kvällarna var det nog mer mormor som blev TV-sugen. Men visst tittade jag också ibland om jag inte hade nåt bättre för mig. Om inte annat för att han ju var rolig, den där farbrorn som ledde auktionerna.

Karl-Erik Eriksson hette han om jag minns rätt. En fryntlig värmlänning som gärna drog vitsar och berättade historier som värmlänningar av många ansågs vara lte bättre på än vi andra.

Men samlades halva släkten gjorde vi även utan att ha TV;n på. Flera i släkten var musikaliska och då och då hade vi vår alldeles egen allsångsafton till cittra, banjo och gitarr då vi sjöng tillsammans och pratade lite mellan varven.

Sådant tvivlar jag på att det ens förekommer idag. Nu ska ju de flesta ha klösbrädan (mobilen) i handen mer eller mindre varje vaken stund. Ungdomar förstås men även många vuxna ända upp i min egen ålder. Ofta då jag har mina lunchdejter med kompisen, Hans, ser jag hur folk vid borden omkring äter med bara gaffeln för att kunna ha blicken i mobilskärmen. Som om man hellre kommunicerar med den som inte är inom hörhåll än den man har som sällskap vid bordet. Samma sak är det på tåg och bussar, i väntrum på diverse inrättningar. Och vid kulturevenamang måste arangören t.o.m påminna publiken att stänga av sina telefoner. Fattar vi inte det själva så är det ganska svagt, kan jag tycka.

Nu är det ju inte så att jag är motståndare till utveckling. Tvärtom! Men jag känner att det där med levande social kontakt får allt mindre plats i våra liv. Beröringsabstinensen är redan utbredd och jag misstänker att bristen på sociala kontakter med levande människor utan elektronikens hjälp kommer att skapa fler olyckliga människor.

Men å andra sidan.... Vad vet väl jag som bara är en gammal gubbe. En kvarleva från en tid då man fortfarande fick handla sin mat över diskav expediter som servade kunden så snabbt och bra de kunde och dessutom småppratade om väder och vind och lite skvaller med dem. Jag är ju så gammal att jag t.o.m varit springpojke i en sån affär och levererat kundes per telefon beställda varor hem till deras köksbord. Jag är så gammal att jag alltid bockade och tackade artigt när jag fick min dricks av dem. Oftast en krona men med kanske 10-12 "skubb" per dag så blev det ju pengar. GB:s "Storstrut" kostade på den tiden 1:25 eller kanske 1:50. Bara för att ge lite perspektiv på penningvärdet.

Lönen var från början  50 kr/vecka men den rörde jag aldrig utan sparade själv ihop till en egen stereoanläggning . Dricksen räckte gott som fickpengar. För självklart fick jag ingen vecko- eller månadspeng hemifrån när jag tjänade egna pengar. När skolan slutat för dagen sprang jag hem med  skolväskan och sen direkt ner till jobbet. Och på lördagarna började jag klockan åtta och slutade när jag cyklat hem till allakunder som ville det. Man stängde affären klockan 13 men det var inte ovanligt att jag måste jobba 1-2 timmat efter det . Undrar om någon tonårskille eller tjej skulle kunna tänka sig att göra det för motsvarande pengar i dagens värde.

Det blev mest svamel idag, känns det som. Men då får det vara så. Jag tvingar iingen att läsa utan det står ju var och en fritt att slumpa vidare när man vill. Du som ändå läste hela vägen hit kan trösta dig med att snart är det över. Jag ska börja avrunda nu-

Tänk.... när jag satte mig vid tangentbordet var tanken att jag skulle skriva lite tankar om regeringsbildningen men det får nog bli en annan gång. Den oroar mig en hel del och jag undrar vad folk kommer att tycka när de ser vad de röstat fram. 

Verkmästaren i magen börjar bli lite grinig och pekar på klockan att det är dags för frukost för en bra stund sen. Så jag ska glädja honom med att smojsa till lite äggröra och toppa den med lite riven parmesan.

Lördag råder över Sverige och världen så jag önskar mina kära ordbruare en trevlig helg och ber er hålla tummarna at Timrå slår Malmö borta idag. Matchen krockar i tid med Giffarnas bortamatch på Hisingen mot Gbg-laget Häcken men den ser jag i efterhand istället. Risken att nån förstör spänningen genom att berätta resultatet är ju nästan obefintlig. 

Vi ses! Förr eller senare

 

Amisa

15 oktober 2022 11:05

Ja visst förfaller kroppen ju äldre vi blir, men jag tror att själen däremot har sin höjdpunkt i hög ålder. Livserfarenheter har då förhoppningsvis gjort oss mer ödmjuka, mer förstående för att också se andras perspektiv i olika frågor och smärtor vi gått igenom i livet (såväl kroppsliga som själsliga) gör att vi har större medkänsla för andra. Jag tror det är viktigt att behålla nyfikenheten och lusten till livet och medmänniskorna, när det falnar släcks väl också lusten att fortsätta leva?

Något att glädjas åt är väl också att få se barnbarn och barnbarnsbarn födas och växa upp?

Ha det fint, kram på dig!

http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se

Göran

15 oktober 2022 15:59

Ja, du har rätt. Dock har jag inte fått några barnbarn ännu trots att de två äldsta (dotter och son) båda passerat 30-strecket och lever i samboförhållanden. Men å andra sidan... Då har jag ju det kvar att se fram emot. Och om och när det väl händer så tar det ju bara nio månader som mest.

 

skogsnuvan

16 oktober 2022 07:17

Nog är det en sorg att bli gammal. Jag var en gång en vacker kvinna som männen visslade efter och som alltid fick dansa varenda dans när jag var ute. Nu är jag varken vacker eller ens kommer iväg på dans och som sagt alla sitter och tittar in i mobilen överallt istället för att prata med varandra. Ja jesses så det blev. Det hade man inte tänkt på förut. men vi kan glädjas åt att vi är fria att kliva upp när vi vill och man slipper en massa skäll på jobbet. Man får leta djupt för att hitta något som är bättre med att bli gammal.

http://skogsnuvan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Onsdag. Mitt i veckan. Lill-lördag. Eller pig-lördag som några kallar det. Och äntligen har vi fått lite mer än enstaka plusgrader här på Sveriges midja. Efter 3-4 frostnätter och bara en eller två grader över noll om dagarna känns det skönt att slip...

Idag blir det recykling i min blogg. Eller återvinning som det heter på svenska. Varför ska man skriva en ny blogg när det finns några gamla som jag är så nöjd med. Och varför ska inte jag få använda repriser när alla TV-kanaler gör det idelign?  Det...

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...