Höstmörkret kryper över oss allt mer. Och kanske är det därför man funderar lite extra över hur mycket saker förändrats på sistone med avseende på boende och möjligheterna att ta mig till butiker och övrig samhällsservice jag kan tänkas behöva.

Jag bor alltså i stadens södra utkant. Avskilt från själva stadens centrum och bostadsområden med ett fabriksområde (min f.d arbetsplats), en campingplats söder om den samt kanske en kilometer skog.

Innan de stora kommunsammanslagningarna på 60- och 70-talen hörde det här området till Njurunda socken och kommun som sedan införlivades med staden. Kyrkomässigt tillhör vi fortfarande Njurundaförsamling men postadressen är Sundsvall.

Nu känns det dock allt mer som de styrande i staden försöker kapa bort oss som en blindtarm eller nåt annat icke önskvärt bihang. Kommunikationerna har varit bra i alla år jag bott här. Både en buss som vänder här och bussarna till och från Njurunda som passerar. Samt E4 som nästan alltd är plogad och framkomlig.

Men nu har man, som jag berättat om tidigare, brutit upp den gamla vägen som var E4 tills skrytbron och motorvägen förbi byggdes. Ett vägarbete på 1½ mil ungefär.

Denna uppbrutna väg totalförstörs vidvarje regnoväder. Det behövs inte alls mycket vatten från himlen för att den vägen knappt ska vara körbar. Djupa gropar bildas väldigt fort så det blir besvärligt oavsett om jag ska norrut till stadens centrum eller till Birsta norr om stan eller om jag villl åka till Kvissleby, en knapp mil söderut. Det är som att köra på en nyplöjd potatisåker eller värre. Jag vet av urgamla skogsvägar som är i bättre skick än f.d E4;an förbi mitt område,

Så... redan i somras insåg jag att det klokaste är att köra en omväg för att komma upp på motorvägen och in till centrum eller söderut till Kvissleby. Och åt söder fungerar det fortfarande ganska bra men om jag ska norrut är det nu även vägarbete uppe på motorvägen. Norr om den, där jag bor, är det företrädesvis hyreshus med väldigt blandad befolkning. Här finns en mångfald som skulle kunna göra vilken Sverigedeomkrat som helst upprörd.

På andra sidan både gamla och nya E4 ligger ett stort villaområde. Och där har de närmast boende protesterat mot bullret från vägen så till den milda grad att man ansåg sig tvungen att förlänga den bullervägg man byggde då nya vägen kom till. Därför har man stängt av 100 meter ungefär av den södergående körbanan och tvingat över all trafik till den andra väghalvan. Och följaktligen har man även begränsat hastigheten förbi till 50 km/tim.

Struntsak? Javisst, är det strunt att gnälla över det. Men allt sammantaget så blir det liksom lite för mycket.

I vacker väder och dagsljus händer det att jag väljer gamla vägen. Trots att man"bara" får köra i 50 där också.

Men som vädret sett ut de senaste dagarna är jag rädd att slå sönder underredet på Madame Citroen. Jag kan visserligen höja upp chassit på min bil men då får jag inte överstiga 40 km/tim för då sänker den sig automatiskt till den normala nivån.

Kommer jag sen in till stan och vill åka till Willys på andra sidan fjärden så går det bra. Men om jag åker samma väg tillbaka hem drabbas jag av ytterligare ett vägarbete där körbanan blir en puckelpist vid minsta regn. Det är den s.k Tivolibron som förr bar E4 över Selångersån som håller på att repareras och där blir groparna ännu djupare.

En småbil av nåt japanskt märke var nära att fastna där famför mig för ett par dagar sen. Jag blev tvungen att stanna medan några förbipasserande knuffade damen i bilen förbi vallgravarna. Då lyfte jag mitt eget chassi till det högsta läget där automatiken bara tillåter en hastighet av 10 km. Snabb gånghastighet, alltså.

Och jag tog mig förbi utan missöden och tackade min lyckliga stjärna för att jag äger just en Citroen med denna finess.

Den finessen gav mig förresten ett leende och ett litet skratt också för nån vecka sedan. Jag hade åkt till Kvissleby för att besöka Systemblaget där. Då jag kom ut och satte mig för att backa ut från parkeringen hörde jag hur det skrapade till framtill. Det är nämligen så att den där gashydrauliken sänker chassit när jag parkerar och tar ut nyckeln ur tändlåset. Sen kan det ibland dröja ett par sekunder innan aautomatiken har justerat höjden igen och det var vad som hade hänt. Jag såg också att utanför butikens dörrar stod två grånade damer som hörde ljudet och reagerade med att tappa hakan och peka. Då tryckte jag på "upp-knappen" och nu for verkligen hakorna mot bröstet på båda två och de slog handen för munnen då de såg min bil höjas upp så spoilern framtill gick fri från trottoarkanten. Och på den enas munrörelser såg jag tydligt  hur hon frågade väninnan; "Såg du?"

Jag blev lite full i skratt för jag hade aldrig sett den reaktionen förr. Men kanske visste hon inte att det finns bilar med såna fumktioner inbyggda utan bara häpnade över hur min bil kunde lyfta sig helt av egen kraft.

Mörker och höstrusk som sagt. Men när jag tittade i mitt kylskåp i förmiddags upptäckte jag att det står tre burkar starköl nedtill och bakom en massa annat. För att dessa inte ska surna eller förångas ska jag strax öppna en av dem och låta den skölja dammet ur min strupe. Och det är inte omöjligt att de två andra också stryker med innan det blir läggdags för den här gubben.

Ha nu en fortsatt trevlig lördagkväll och natt, kära ordbrukare i Hunnebostrand, Hjoggböle, Hallstavik och Häggdånger. Vi ses!

 

skogsnuvan

2 oktober 2022 10:26

Min pappa hade precis en sådan bil, brun var den minns jag men nog är det bra att man kan höja sig när vägarna är som dom är. Här var vi tvungna att med en väldig fart ta oss till Bräcke till läkare härom dagen och där var det uppbruten asfalt och lerigt och gropigt och vi är ju vana både med avstånd (bara 7 mil enkel) men nog var det jobbigt när vi hade bråttom. Vägarna blir sämre och sämre här för lastbilarna förstör vägar som inte alls är avseddda för sådan tung trafik.

http://skogsnuvan.bloggplatsen.se

Göran

2 oktober 2022 14:03

Precis men skillnaden är kanske att de vägar ni har ändå är vägar som byggts med nån sorts tanke. Det som råder här omkring är bara provisoriska väägar som inte ens håller för lite regn. Dagtid vardagar slätar de till och lagar allt eftersom men kvällar och helger är det sanslöst bedrövligt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Onsdag. Mitt i veckan. Lill-lördag. Eller pig-lördag som några kallar det. Och äntligen har vi fått lite mer än enstaka plusgrader här på Sveriges midja. Efter 3-4 frostnätter och bara en eller två grader över noll om dagarna känns det skönt att slip...

Idag blir det recykling i min blogg. Eller återvinning som det heter på svenska. Varför ska man skriva en ny blogg när det finns några gamla som jag är så nöjd med. Och varför ska inte jag få använda repriser när alla TV-kanaler gör det idelign?  Det...

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...