När jag var tonåring målade man sig medan man numera sminkar sig. Om det finns gradskillnader i det låter jag vara osagt. Mina första trevande försök att måla mig resulterade i att min pappa sa till mig att "ta bort det där" innan du sätter dig vid matbordet. Ljusblå glittrig ögonskugga i riklig mängd som en klump på ögonlocket matchad med kakmascara av sorten perplex, ni vet den man spottade i för att få loss lite färg till borsten och svärta ögonfransarna med, det uppskattades inte alls av min pappa. Då blev jag riktigt sur på pappa men sedan länge har jag fattat hur fult och oproffsigt målad jag var. Sminkar mig gör jag aldrig. Bekvämt och enkelt. Har dock blivir proffssminkad vid ett tillfälle och nog blev det en avsevärd utseendeförbättring. Men men nu har jag valt bort smink...jag är som jag är och det får duga. Finns lite skräpsmink i skåpet ..kan vara bra att ha till tex halloweenparty...
Visst är det spännande hur språket utvecklas över tid? Ja också hur beteende, media och produktutveckling påverkar våra vanor och vårt vardagsliv. Tänka bara på hur vi använder telefonen numera:
- som bank
- som kamera för foto och film
- messa, ringa
- uppslagsverk
- shoppa online
- blogga
- läsa böcker och tidningar
- köpa biljetter till resor och evenemang
- spela spel med
- slösurfa och låta tiden rinna iväg
- lyssna på musik
- med mera...
Det var annat förr när man endast använde telefonen att ringa med och var det rikssamtal ringde man efter klockan 18 då det var billigare taxa. Samtalet avslutades med att lägga på luren - efter tillsägelse att samtalet blivit väldigt (onödigt) långt...
Dåtid:
Tog fram kläder från garderoben och tog på mig underbyxor, kalasbyxor och kjol eller så hade jag elastabyxor med hällor under fötterna, en brandgul jumper, en munkjacka och gymnastikskor på fötterna för att gå till skolan. Var väl förberedd inför gymnastiken med sockiplast och gymnastikdräkt i gymnastikpåsen. Klassföreståndaren hade inget att klaga på. I skolväskan hade jag min lilla portmonnä med både 1-, 2-, 25-, och 50-öringar.
Nutid:
Hämtar dagens outfit från min walk in closet. Det blir trosor, tights och kjol eller ett par moderiktigt nötta jeans, en orange tröja eller tisha och en hoodie samt sneakers på fötterna. Till idrotten i skolan packar jag i ryggan shorts, tisha och gympadojor till min mentors glädje. I jeansfickan har jag mobilen och kontokortet och jag lever ett kontantfritt liv.
Samma liv men ändå inte. Finns fler skillnader... overall har blivit onepiece, tupplur kallas powernapp, promenaden har övergått till att bli powerwalk, kaffe med varm mjölk beställs med namnet latte. Kors i taket blir ett What? eller tom What the fuck för somliga... Språkbruket skiljer sig både över tid och mellan personer...
Det blev mycket text, skyller på att det var länge sedan jag bloggade...så nu får det bli lite trädgårdsbilder. I år var jag väldigt sen med att så och plantera men det kommer... blåklinten är frösådd från förra året.
Har planterat dahliaknölar i sex krukor och alla är på gång...
... och det här är målbilden för resultatet:
Kors i krösamoset, jag höll på att missa en mycket viktig språk- och också innehållsmässig förändring. Dagis finns inte det heter förskola. För barnbarnen är det självklart men tyvärr inte ens alltid för alla som jobbar där.... Jag har varit både föreståndare och förskolechef för förskolan men idag är man rektor för förskolan. Punkt! Basta! Slut! Kan vi vara överens om det?