Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Måndagsmorgon 26 september

Publicerad 2022-09-26 06:31:24 i Runningforward.blogg.se,

Är så trött. Förkyld. Hade en hemsk dag i går. Saknade Tomas så. 
På förmiddagen gick jag med Karolina och Dervla i Alnarpsparken, en Hoffmanrunda. 
På eftermiddagen var jag så rastlös. Träffade Amir och Halina. Handlade på Lidl tillsammans med Halina. På kvällen kom Erika och vi pratade om Tomas och tittade på bilder. 
Ska till Oscar och Johanna idag. Passa Lykke. Antar att det är det som räddar mig. 
Jag hinner inte tänka. Hur kunde mitt liv bli så här. Och vad fick inte Tomas gå igenom? Han måste ha lidit fruktansvärt. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela