Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Fredagsmorgon 23 september

Publicerad 2022-09-23 07:06:39 i Allmänt,

Tiden fortsätter framåt. Varje morgon vaknar jag med en klump i bröstet och sorg över han som inte finns med mig. Tomas du är den första jag tänker på när jag vaknar. Du är den jag tänker på när jag somnar. Men jag drömmer inte om dig.  Varför? 
Ska kliva upp till ännu en dag. Den kommer troligtvis att gå ganska bra. Har ännu inga planer för dagen.  Tror inte att jag ska passa barn. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela