Torsdag 6 oktober
Klockan är kvart i elva. Jag är trött. Barnpassning tar på krafterna. Men de är söta de små liven. En sjuk Belle. En Lykke som äntligen insåg att hon kan GÅ.
Fick hjälp av Julia och Emma det mesta av dagen. Ser på vuxna människor.
Och tänker på hur mitt liv har blivit. Så mycket tristare, sorgsnare, ensammare….saknaden är så stor. Och det kommer inte att ändra sig. Det är för resten av livet.