Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Söndag 30 oktober

Publicerad 2022-10-30 07:41:41 i Runningforward.blogg.se,

Att inte ha någon att prata med. Inte någon som jag kan säga allt till. Vaknade med en tyngd i bröstet. Livet känns tungt. Pratade med en förkyld Emelie. Hon var inte alls bra. 
Jag har mina barn att prata med. Jag har Erika. Men den jag vill ha är dig Tomas. Jag behöver dig så det gör ont. Och det kommer att vara så här…. Resten av mitt liv……

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela