Förra helgen hjälpte vi den store att flytta till sin superfina lägenhet. Det känns konstigt att inte ha han här hemma, konstigt tomt. Samtidigt som man vill hälsa på han hela tiden, för att försäkra sig om han har det bra, så måste jag hia mig själv och låta han få vara självständig och vuxen. Tur att vi jobbar på samma, jobb, så jag få se han där och på något udda sett så har han blivit så mycket vuxnare och tar mer ansvar. Jag är så stolt över han.