Steg i rätt riktning

Igår hade Ian första idrottslektionen sen när vi var på möte med idrottsläraren i fredags och jag hade sagt till Ian att jag skulle fråga läraren hur det hade varit. 

I vanliga fall brukar kanske inte barn vara helt pepp på att föräldrarna ska kolla läget med läraren, men bland det första Ian sa efter skolan var "Har du frågat F hur det gick idag????". När jag sa att jag skickat ett mail och frågat men inte fått svar, så tjatade han hela kvällen sen om det kommit något svar. Väldigt ihärdig alltså. 

I dag plingade det till i mailkorgen. Ett mail med massor av beröm! Så kul! Han skrev att det hade varit superbra och Ian förtjänade dom bästa biljetterna till VIK - Björklöven 😂 
Inte undra på att Ian så gärna ville att jag skulle få svar på mitt mail. 
Han tackade också för att vi föräldrar ville komma och ha ett litet möte och tyckte att det hade känts jättepositivt.

Det var ju bra besked så här en onsdag. 
Ibland fungerar det kanske med mutor. Nu är ju inte tanken att jag ska muta Ian till att inte bli förbannad på idrottsläraren resten av skolgången, men om det kan vara moroten till en början av förändring så är det helt okej för mig. Ian sa även att han hade förstått instruktionerna igår, så det fanns inget att bli ledsen och upprörd över. 

Ian nöjd. Idrottsläraren nöjd. Mamman nöjd. 
Härligt när alla är nöjda.