Försöker intala mig att det är en rätt mysig månad med tända ljus och mys framför tv:n om kvällarna, men det går inte. Höst är verkligen inte min grej. Jag är trött, så onaturligt trött, deppig och hela jag är fylld av en känsla av vemod och sorg. Sorg över något som jag inte ens vet vad jag sörjer.

Det enda bra med november i år (förutom Teddans födelsedag då) är att första advent infaller i slutet av november. Och då. Då jädrar. Jag längtar så efter röda gardiner och ljusstakar i fönstret. Längtar efter ljusslingan runt dörröppningen och efter julkyrkan och amaryllis och julgran och allt. Kan det bara bli julmånad snart?

I vanliga fall brukar jag ha lite (läs väldigt supermycket) stress över julklappar till pojkarna, men inte i år. Jag har redan fixat den bästa jädra julklappen i världshistorien. Typ The julklapp. Jag kommer aldrig någonsin kunna toppa den här julklappen. Aldrig någonsin. 

Nyfikna? Blir en riktig cliffhanger till den 24e december det här 😅