neverletmego

Här och nu, när man ligger i sin solstol och mediterar börjar en plan att bildas. Det kanske inte är hela lösningen  men...

Jag fick höra att man kan må såhär när man börjar sin läkande resa. Särskilt om man kanske inte har människor som förstår vad man går igenom. Robin gör sitt bästa, men är helt clueless vad allt handlar om och i vilken utsträckning trauman tar sig.

Jag mår skit för att jag kört fast. Skolan är ju toppen och vet att detta kommer ge så mycket och bli en del av "min räddning". Men utöver det så känner jag att jag har då otroligt lite av ett positivt utbyte i livet. Det får det banne mig bli ändring på! Kommer göra det mesta av dagarna jag har kvar här. Kommer fråga M om vi kan byta veckor efter lönehelgen. Tror E får ut mer om hon är hos mig de veckor jag pluggar hemma och jag behöver inte stressa hem från skolan för att sitta och vänta på att Robin kommer hem från sitt jobb (när gud vill) utan kan fylla den tiden med kvalité istället.

Jag ska strukturera mitt liv så träningen faller sig mer naturligt i vardagen och säga upp abonnemanget på Friskis då det ligger åt fel håll. Bättre att träna i Kristinehamn då. Dessutom finns det klockrent löparspår intill skolan. Så trött på tjockisen jag blivit igen då någon inte lyssnar på mina önskemål om att inte köpa hem onyttigheter i tid och otid och jag i mitt nuvarande sockerberoende saknar karaktären att säga nej emellanåt. Har blivit starkare i det då självhypnos ofta hjälper mig att må kraftigt illa när chips/godis presenteras. Dricker minimalt med kaffe och fick inte ens abstinens huvudvärk igår när jag blev utan.  Stor seger för kaffekärringen  ;) Nu ska jag bli stark och trygg och oberoende igen. Nu är jag förbannad och motiverad. Enligt pliktverket är detta en stark motivator för mig😅

Jag måste även jobba starkt med att omprogramera mina tankar då jag märker att de är alldeles för destruktiva och fulla av negativitet.

Nej, nu ska jag fortsätta njuta av solen, slappna av och försöka få rätt mindset.!