neverletmego

Eftersom min hjärna inte funkar så bra nu, så har jag börjat läsa högt. Dels så ser jag orden och dels så uttalar jag dem högt. Det gör att jag kan reflektera över om jag uttalar/förstår ordet rätt. Dessutom genom att se det och sedan uttala det gör det att jag har lättare att komma ihåg ordet sen. Jag har varit så arg, ledsen och frustrerad över detta då jag känner mig så sjukt IQ befriad. Jag menar att i grund och botten är jag jävligt skärpt, men dels har min skadade självkänsla som jag alltid kämpat med talat om för mig att jag inte ska tro att jag är något fått övertaget. Att sedan ha denna skada känns som ett bevis på att de har rätt. Men på senare tid har det kommit mer av ett jävlaranamma. Jag ska bevisa - främst för mig själv! - att jag inte är en idiot och att jag kan långt mer än jag vågat förut.

Nu har jag klarat av dagens styrka. Kevin har fått rollen som arselsparkare när det kommer till cyklingen. När han kommit hem tar vi en sväng tänker jag. Vi har en sträcka vi ska cykla och några små mål på den. Det är görbart och jag har inga ursäkter för jag vet att min arm håller för stort sett hela. När jag klarat av det "stora målet" där och gjort det en stund ska vi äntligen bege oss ut i skogarna med cyklarna igen. Gud vad jag längtat!

Nej, nu är jag inte så jäkla skakig längre. Äppelcidern intagen, dags för mediciner, vatten och läsa. Målet idag är att våga mig ut o pyssla lite i trädgården trots alla läskiga människor! :) Håller tummarna för styrkan!