neverletmego

Vi gav oss av mot Göteborg. Nackdelen med att skriva så långt efteråt är väl att vissa saker bleknar ju. Vi hade packat Mazdan effektivt, ställt in dashcamen till perfektion och fällt ner taket. Ganska så snart konstaterade vi att vädret var lite opålitligt. Det var varmt, men regnet hotade. Medan vi var in på restaurangen i Tösse passade himlen på att öppna sig alldeles. Så resterande vägen var det ett ständigt av & på med taket, fast väl i Göteborg fick det bli uppe då himlen åter öppnade sig och regnet slog ner så det dånade.

Tillsut fick vi köra på färjan till Kiel. Vi slängde in väskorna i vår hytt och hittade snart ett bord i baren.

När vi väl lagt ut fick man sedvanligt gå upp på däck och vinka farväl till Göteborg. Blev inte alltför långvariga där då det inte direkt var "mysa på däck med en drink"-väder. Försöker minnas resten av kvällen. Vi hade inte förbokat middag så vi letade upp en restaurang och fick i oss lite middag. Men tror inte just den kvällen bjöd på så mycket mer utsvävningar. Kanske ville vi bara sova bort natten så vår resa kunde börja "på riktigt"? Jag tror ändå jag lyckades sova som en stock som omväxling. 

Upp nästa morgon, duscha, packa ihop och försöka jaga rätt på frukost. Blev kaffe och macka i caféet vilken passar mig utmärkt. En frukostbuffé och sen sitta o jäsa i Mazdan i flera timmar var jag inte så sugen på. 

Och det var med ett visst pirr man började se de första tecknen på land! Tyskland hade jag väl inga förväntningar på alls. Ett land jag egentligen bara ville passera. Tråkigt och med äcklig mat i form av schnitzel och flottiga korvar! Men jag älskar att bli motbevisad när det är åt det positiva hållet. 

Robin hade pratat om hur han längtade efter att se vad Mazdan gick för på autobahn men till min glädje (jag tycker inte om att sitta bredvid när folk trycker på gasen) så var det "en halvtimme autobahn och en timme vägarbeten". Vi hade sagt att första dagen ville vi bara stå på så vi kom fram till vår första stad Würzburg. Stundtals regnade det kraftigt men jag njöt likväl. Detta med att inte äta snabbmat/macka-mat fick vi också lägga ner de dagar vi hade benämnt som transportdagar. Men tyska McDonald's visade sig ha supergoda wraps. Jag tror klockan kan varit tidig eftermiddag när vi anlände till Würzburg och hotel Poppular (Textorstraßße 17). Hotellet var väl i princip obemannad och kvinnan i receptionen hade gjort upp med oss när hon skulle vara där så vi kunde få nyckel och checka in. Restaurangen var stängd och ingen frukost skulle serveras. Ja, man får väl vad man betalar för antar jag? Hotellet var dock fint med ett parkeringshus alldeles nära där vi blev tilldelade en p-ruta av personalen nere vid porten. Själva Hotellet hade ingen hiss så vi fick gå de knarriga gamla trapporna till översta våningen.

Rummet var dock fräscht och det var synd att säga att vi hade några störiga grannar, för efter att vi skiljts från receptionisten så såg vi inte en endaste levande själ på hotellet. Kunde inte heller klaga på utsikten heller då det åtminstone inte var en tegelvägg :)

Så, vi gav oss ut för att utforska Würzburg! Där fanns ett konstverk som berörde. Det föreställde massa resväskor av olika slag, ett memorial för alla judar.

Sedan gick vi vidare för att göra en av de saker man måste göra när man är I Würzburg; ta ett glas vin (i vårt fall Rosé) på Alte Mainbrücke i solnedgången! Detta är en grej man gör när man kommer hit! Det finns en bar i anslutning till bron (där man givetvis kan äta och dricka) men de har ett "hål i väggen" där man får köpa sig ett glas, så betalar man pant på glaset och får sig en polett. När man kommer tillbaka med glaset och poletten får man sin pant åter :) Många är de som sluter upp här, både turister och lokala. Och det är stämningsfullt att stå där.

När man är i Tyskland är det även viktigt att man käkar på en riktig ratskeller och vi käkade på THE Ratskeller. Det vill säga en ratskeller med historia i staden. Jag slapp käka schnitzel men fick en fantastisk god lokal pastarätt med oxfilé och svamp. Såndär mat man dansar av! :)

Resten av kvällen strosade vi runt i staden. Tog en varsin öl på en uteservering, gick längst floden och käkade glass som jag lyckades beställa åt oss utan att jag kunde nån speciell tyska och han inte ett ord engelska, vilket jag fann fascinerande med tanke på att vi befann oss i en stad med en ung befolkning som generellt sett är bra på engelska. En annan sak man gör här är att beställa pizza för avhämtning för att sedan sätta sig vid floden för att avnjuta med vänner. 

Tillsut kom ändå kvällen och det var dags att säga godnatt. Würzburg var över förväntan och jag är glad att få göra staden bekantskap!