Det var kul
Vi har ju varit och tittat när dottern och svärsonen ställt ut sina taxar ett gäng gånger såklart men det finns mycket för mig att lära om utställningsvärlden 😊
Dio var jätteduktig både när vi väntade och när han bedömdes. Han är ju väldigt social så han tyckte att domaren kunde få pussar medan hon kände igenom honom 😂
Domaren tyckte att Dio var lite för spinkig och att han var underutvecklad. Att han är tunn visste vi ju innan men är inte så lätt att få upp honom i vikt. Underutvecklad tolkar jag som att han inte hunnit få så mycket muskler ännu men de kommer nog så småningom 😉
Lite naivt tänkte jag att det nog ändå är rätt lugnt ljudmässigt på en utställning utomhus, det var innan vi satt vid vår ring och väntade och hörde rasen innan oss. Massa små hundar som hade jätteljusa ljud för sig 😂 När vår ras började tävla var det hyfsat lugnt.
I alla fall så kom migränen innan jag ens hunnit in i ringen med Dio men har ju lärt mig att ibland får man bara bita ihop och försöka klara uppgiften. Sedan hem och försöka stoppa migränen men det var ju kört.
Nu för tiden, oavsett om jag är på utställning eller ej, så känns det som att jag har migrän oftare än jag inte har. Och det är svårt att försöka vara en fungerande människa när det känns som om någon försöker slita ut ögat samtidigt som det både isar och bränner i halva ansiktet.
Det känns som att enda sättet att undvika migränen på är att sitta helt still och inte umgås med någon 🤪
Så idag ringde jag faktiskt min vårdcentral, det kanske finns någon annan migränmedicin att testa eller vad vet jag men känns som att jag måste försöka få hjälp i alla fall. Ska bara överleva veckorna fram till jag får träffa läkaren 😉