Liksom varje år brukar maj vara en tid då allt ska knytas ihop och utvärderas både jobb och hemma. Det är mycket som händer att jag hinner knappt med i tanken men börjar landa. Mina barn är ju extremt mycket för tidigt födda v. 25, haft en tuff start och det tuffa tuffar på i skolvärlden. Det gör att ens egna oro för hur det går i skolan gnager på, speciellt när jag vet att det är tufft.. Nu finns det ändå en plan på hur vi går vidare och det kommer förhoppningsvis bli ny skola där behov kan tillgodoses. Man vill ju som förälder att de ska känna sig nöjda och må bra och känna känslan av att lyckas i skolan.. Det kommer bli bättre när de får den hjälp som de behöver utifrån deras behov. Jag har ju en del kunskap om vissa studier som handlar om extremprematurer i skolan och vad det kan finnas för svårigheter just kopplat till prematuriteten. Kognitiva sociala motoriska m.m Skolans värld är ju ganska tuff mycket tuffare än när man själv gick i skolan. Det var färre i klassen och jag gick på en liten skola på landsbygden. En röd byggnad gemytlig och mysig med bara lågstadiet årskurs 1-3. Numera är nog sådana skolor färre i allafall i större städer. Men numera mer stissigt mycket barn större klasser m. m. Det var ju 32 år sedan som jag började i årskurs 1. Det fanns nog mer tid också att ge till de barn som behövde extra tid och hjälp i skolarbetet. Kanske därför man numera lägga mycket tid till att tänka kring att barn ska få talutrymme och taltid eftersom det är så många barn att se, lyssna på att man måste ha en bättre struktur så att alla blir hörda och sedda. Ett annat tempo också mellan småstad och storstad. Då jag är uppvuxen i en småstad så var det ett helt annat tempo när jag var liten.. Numera är det mycket stress i samhället som även det visar sig i utbrända barn och vuxna.. Skolpersonal som går på knäna. Att jämt känna sig otillräcklig och inte hinna det man ska, känner jag även igen från förskolans värld. Det är höga ambitioner och mål i teorin liksom när jag gick Lärarutbildningen men sedan i praktiken kanske det teoretiska inte riktigt fungerar på samma sätt. Jag vet från erfarenhet att ambitionerna att alla barn ska få sina särskilda rättigheter och särskilda behov är höga medan det i praktiken är svårare att omsätta och ibland blir det även flera dilemman. Det är verkligheten, allt kan hända. Jag hoppas att mina barn kommer få den hjälp och stöttning de behöver efter sommarlovet.. Men lite praktiska möten och sådant kvar innan vi kan söka ny skola. Jag tror att om man som förälder är positiv så kommer det smitta av sig till barnen! Ganska övertygad om det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag fick jag en sån lycklig känsla inombords när jag hämtade mina killar att de snart är 12 år de som har legat och fått plats i en handflata vardera. Det är otroligt. Man förstår inte vilken enorm tacksamhet. En vanlig förälder känner tacksamhet ...

Tänker att nya året nu ska jag inte fokusera på att oroa mig för saker innan de händer. Jag är expert på att annars oroa mig månader veckor dagar innan något sedan när väl dagen är här så har jag oftast oroat mig helt i onödan. Helt meningslöst. Ibla...

Min bok finns nu på flertalet bibliotek. Det är inte bara att ge ut en bok man ska marknadsföra den också. Det är en lycka i sig att se hur ens egna innersta berättelse kommer ut bland andra som ska läsa och ta del av ens personliga tankar. Lite ...

Traumatiska händelser avlöst varandra trauma på trauma det är lite så livet fungerat de senaste 11,5 åren. I förra veckan fick ena sonen hjärnskakning och i samma veva min ena bror hamnade på sjukhus när han tuppade av. Oro oro det är lite melodin i ...

Det var dags igen sist var i februari nu var det september. Jag hade hoppats att det skulle dröja men nu var dagen här igen. Det är fler en 1 gång jag hamnat i traumatiska upplevelser säkert närmare 40-50 gånger och då riktigt skrämmande nära död...