Vem är man...

 

.... egentligen?

 

För en tid sedan var jag inne på det där med tjocka släkten och hur föräldrar förmedlar information om sig själva och sin bakgrund till sina barn. Ganska snart därefter träffade jag en kompis, som just hade beställt ett DNA-test och som just skulle till att topsa sig för att få veta mer om sin etniska bakgrund och sina förfäder. Det låter lite spännande. Jag ägnade en del tid åt ett släktträd för några år sedan och det växte med åren rejält, när släkt i släkt och ännu fler släkter anslöts. Det var ganska kul ett tag men jag tröttnade sedan, när jag bedömde att ingen mer relevant information om de för mig överblickbara delarna av släkten, var att vänta. Nu när jag hörde min kompis berätta om sitt DNA-prov, väcktes lite intresse på nytt. Inte för att jag känner behov av att veta, om det finns neandertalare, denisova eller cromagnon i min bakgrund sedan 30 eller 40 tusen år, för att folk hade sex med varandra huller om buller redan på den tiden, utan mera om släktträdet jag totade ihop stämmer. Då talar jag om några hundra år som mest. Jag tror nog att min mamma var min mamma och min pappa min pappa men man vet ju aldrig, förrän man kollat. Man kan aldrig vara nog försiktig, som en gammal tråkig och rätt elak domare läxade upp oss notarier med under tingstjänstgöringen. Jag får se, om jag också ska pröva det där med DNA-test vid tillfälle men i så fall först, efter att min kompis berättat om utfallet av sitt försök.

 

 

Numera finns en massa företag, som säljer tjänster runt DNA-tester. Det kostar inte en förmögenhet att få ett hyfsat ansett test genomfört. Men tänk om resultatet av en egen topsning skulle bli att man fick veta, att man är adopterad eller om jag fick veta att Curt inte är min pappa. Tankarna skulle kunna svindla här men det känns faktiskt inte riktigt, som att det skulle bli så dramatiskt. Lätt att säga nu, ja, innan man kollat. Fast det är klart, att man som adopterad skulle få det rätt jobbigt att möta detaljerna om de biologiska föräldrarna, även om de vore döda sedan länge. Eller motsvarande, om farsan skulle vara en annan. Nya syskon, ny självbild, en massa nytt och annorlunda. Fast jag vet att jag inte är adopterad, så det så. Och jag vet att Curt var min pappa, för det finns ingen annan rimlig förklaring. Och inte är jag en neandertalare heller. Jag bara säger….