Snick, snack

 

När jag tittade ut genom fönstret på morgonen, såg jag där borta konturerna av Landsort med sin fyr i södra änden. Lite bränningar fräste mellan Stenstranden, där vi gästade och själva Landsort En vacker syn. När jag en liten stund senare gett hundarna mat och gick ut med dem, hördes bruset av vågorna, som slog mot stenstranden, mindre än hundra meter nedanför. Ett mäktigt ljud, fantasieggande.

 

 

Vi var och hälsade på vänner, som har hus på Stenstranden på Torö. Härliga vänner, trevligt umgänge, god mat, övernattning, skogspromenader med lite svampplockning. Så här års blir det ju trattkantareller. Jag hittade fyra, inte för att jag letade särskilt ivrigt. Jag är ingen särskilt intresserad svampplockare men det var en fin skog. Vi fick med oss ett gäng "trattisar" hem, så det blev ändå svampmackor här på Sjölandet till kvällen.

 

Det är speciellt med politiska diskussioner i snäva kratsar. De har en tendens att bli väldigt personliga. För något år sedan kom jag att prata politik med en gammal och uppskattad vän. Vi tycker olika om en del. Men vi känner varandra väldigt väl. Vi har hittills, i så där 70 år, lyckats reda ut alla diskrepanser. Vi lyckades även den här gången reda ut den politiska turbulensen i det lilla sällskapet. Tycker jag. Möjligen kändes det lite mer obekvämt för övriga närvarande. Vi hade fått några glas vin och då tenderar ju tonen att höjas lite. Men det gick alltså bra, trots olika uppfattningar. Det kan ju göra det, tack vare gammal och genuin vänskap.

 

Vid tillfället, som jag började med att beskriva, när vi gästade Stenstranden, var vi ett lite större sällskap, alla nära vänner. Umgänget pågick länge och många av deltagarna är pratglada och  har mycket att säga. Då sladdas det lätt in på politik. Men där blev det inga motsättningar alls, inga grälsjuka kommentarer eller gliringar. Vi tycker alla alldeles för lika, kom vi nog fram till. Alltså fick diskussionen inget syre och den dog ut rätt snabbt. Lite tråkigt på ett sätt men några tyckte nog att det var skönt.

 

Kom att tänka på, hur olika det tycks om diskussioner, om de ska vara artiga och aningen oengagerade eller heta och mer högljudda. Det beror förstås på vilka som deltar och rätt mycket på ämnet. Så inget ställningstagande alltså. I ungdomen gick diskussionsvågorna ofta rätt höga därhemma, det var i alla fall inte ovanligt. Själv var jag inte värst och inte alltid förtjust i munhuggandet och grälen men det kändes, som om jag ändå lärde mig att freda mig så att säga, att säga ifrån själv. Så jag tänkte också på att förutsättningarna och bakgrunden är så olika. Vissa gillar att slänga käft, andra inte. Men för att göra det i sociala sammanhang och ändå vara goda vänner efteråt, behöver man ha varit riktigt goda vänner redan från början.