På landet

 

Morgonrutinen för hundarna börjar med frukost vid 7, vardag som helgdag. Samma hundfoder som alltid och de tycker det är lika gott varje gång. Därefter är det den korta morgonrastningen, som innebär att hundarna  springer ut och skuttar runt en stund för att sedan ge sig bort till det vanliga området för morgontoaletten. Det brukar bli, typ, kvart över sju, ibland halv åtta. Efter det ligger de ganska lugnt och väntar på en lite längre förmiddagspromenad. Härom morgonen, efter en stormig och bullrig natt, kom vi ut alla tre kvart över 7 i frisk och klar luft, fortfarande rätt blåsigt men rätt mycket blå himmel däruppe. Första blicken uppåt avslöjade havsörnen, den där som är här mest varje dag. Ibland har den en kamrat med sig. Den flyger ganska tungt med sina jättevingar. Det kanske alla örnar gör. Nu svävade örnen i alla fall emellanåt mäktigt i vindbyarna och jag gissade att den hade span på resterna av ett hönslik uppe i den före detta skogen efter tisdagens dödliga rovfågelangrepp intill hönsgården. Hustrun hade upprört anmält att det varit slakt på hönsen, när de fått gå lösa ute en stund. Hon hade sett en död höna, tydligt angripen, dödad och middagsbord åt en större fågel. Ingen annan höna hade synts till. Det visade sig senare att hustruns farhågor inte besannades och hon hittade alla de andra nio hönsen och tuppen i olika gömställen. Utredningen visade inte, säkert vem mördaren var eller om örnen var inblandad i hönsmordet.

 

 

Efter titten på örnen såg jag neråt sjön att vi samtidigt hade besök av ett par tre dovhjortar. Jag kallade in hundarna och gick ut igen för att hjortarna skulle springa vidare och så att jag kunde släppa hundarna igen. Jag gick lite närmare och då for en av hjortarna, den minsta, i väg med fart bortåt. Då dök en till upp nerifrån sjön. Och sedan en till. Och så några till. Det var sammanlagt ett gäng på 10 dovhjortar och de stod alla kvar en liten bit bort utan synlig rädsla eller oro för mig. Ingen hade horn. En fin morgonsyn. Undrar just, varifrån de kommer men har en aning. Efter en stund promenerade de lugnt och sansat upp bland de kvarvarande träden och hundarna kunde få springa fritt igen. Förr har vi ju sett dovhjortar både vilda och fria några kilometer norröver och instängslade dovhjortsjordar uppe utanför Mariefred. Minns förresten en fin oljemålning, som Einar Jolin, målat av Mariefredshjortarna redan på 40-talet och som han gett sin vän och kollega Curt Clemens. Morsan sålde den väl så småningom. Jag tänkte leta upp den på nätet och lägga in den här. På Google hittade jag några andra hjortmålningar av "Farbror Einar"men inte den där jag minns från förr.

 

 

På samma ställe, på gräsmattan nedåt sjön till, som hjortarna därhemma stod en stund häromda'n, hade vildsvinen ett par nätter tidigare bökat upp jorden för att få tag på ekollon från jätteeken därnere. Man ser aldrig vildsvinen men det de åstadkommer, syns dessvärre väldigt tydligt. Vi har sluppit dem i ett par år men nu har det tilltagit igen. Kanske åker vi på att ordna ett elstängsel, om vi ska slippa svinen. Eller så hoppas vi att hjortarna äter upp ekollonen. De gillar tydligen också sådana.

 

PS. Kan inte ta äran för bilderna. De är googlade men rätt lika det jag såg.