Högerspöken

 

Med belåtna miner traskar våra nya makthavare in till grytorna. Bilden visar Tripp, Trapp, Trull och kanske Trall då. Men att det är Trapp som kommer att diktera villkoren, verkar ganska klart, även om Trapp valt att inte formellt synas lika mycket som de andra. Tripp och Trall lär inte ha mycket att säga till om i det kommande regeringssamarbetet. Trull rabblade på pressträffen under fredagen upp allt, som man inom fyrpartihögern tycker är viktigt att göra. Flera områden var kända och förväntade, som invandringsstopp och kriminalpolitik. Trots att Kristersson höll på länge, lyckades han undgå att ens nämna det viktigaste området av alla, klimatkrisen och miljöfrågorna. Det är symptomatiskt. Båda de mest högerradikala partierna har förtvivlat svårt att fatta vidden av miljö- och klimatproblemen. Och det röstande folket tycks inte bry sig särskilt om sina barnbarns överlevnadsmöjligheter.

 

Svenska folket är reaktionärt, så det räcker. Det har vi just fått kvitto på. Det är inte nog med att man röstade fram en majoritet för de fyra partier, som nu vill bilda regering. Det finns ju ett högerparti till, som tills vidare håller sig utanför, därför att man anser det alltför magstarkt att samarbeta med SD. Det tyckte ju M också för något år sedan men kursändringen sedan dess är, som bekant, 180 grader. Vad gör man inte för makten? Det är ju politikernas enda och självklara mål. Alltså ska vi vara försiktiga med tilltron till politiska löften. För politikern gäller ett löfte bara, tills något annat gäller.

 

Den enda ljusningen man kan hoppas på i sammanhanget är att L närmar sig C i stället för den yttersta högern och bestämmer sig för att verka för den liberala inriktning man säger sig ha men som just nu övergivits eller i alla fall satts på vänt.