Nattsudd...
Hej i natten eller snart morgonen, känner mig ensam så tänkte skriva av mig lite...
Har sovit väldigt lite sista tiden och kroppen har inte följt det vanliga schemat på det snurrande dygnet. Det slutade med att igårnatt sov jag hur länge som helst fast inklusive alla vanliga sömnstörningar givetvis men jag kunde liksom inte vakna utan somnade om och om och om... Mannen blev till slut orolig och kom för att kolla läget, han väckte mig men jag somnade ändå om. Tror jag sov från 01:30-17-ish...
Nu vet jag inte vad som kommer hända eller när jag kommer sova nästa gång fast det lutar åt att jag har vakna nätter igen, redan. Har liksom missat de få dagarna när jag har normal dygnsrytm denna gången...
Jag verkligen hatar sömnproblemen, det är tortyr. Men ärligt talat skulle jag önska jag sov mycket istället för hur det brukar vara. När jag sover är jag inte ledsen, det händer bara ibland, för jag har mest drömsömn och drömmer väldigt sällan att jag är sjuk, vilket jag är tacksam över...
Har mått dåligt sista tiden, som jag skrev. I veckan höll jag på att ringa en sån där linje men sen tänkte jag bara att de lär ändå inte förstå, så jag sket i det. Har mycket jobbiga tankar om allt, det svämmar över bara, känner mig väldigt ensam och fast...
Ibland känns det som att jag inte orkar vara här hemma en enda dag till ensam...
Känner mig vingklippt, utanför själva livet, att jag bara tittar på, som en levande död, vad är det för mening liksom...
