All tvångsvila...
Allt jag gör tar lååååååång tid, det är ingenting jag kan påverka och beror inte på lathet utan på sjukdomen. Jag kan till exempel inte stiga upp direkt när jag vaknat, måste ligga och vakna cirka en timma. Efter jag har ätit frukost kan jag inte bara fortsätta med min dag och gå och göra mig iordning, jag måste vila minst en timma oftast mer. Försöker jag ändå göra mig i ordning eller fixa något litet så kan det bli värre. Det är väldigt påfrestande att bara stå upp...
Samma med lunchen, blir ofta väldigt trött när jag ätit och om jag sovit väldigt dåligt kan jag inte hålla mig vaken fast oftast sover jag inte på dagtid och försöker alltid tvinga mig att inte sova så länge det går. Allt för att försöka hålla i ordning på dygnet för att få ordning på det rullande dygnet vilket verkar vara helt omöjligt...
Äter jag heller inte inom ramen, vilket är tre timmar, så dippar jag enormt mycket och kan få en krasch bara för det...
Känner mig som en zombie för det mesta...
Om jag ska göra någonting utanför huset så krävs det mycket planering och så måste jag ha rätt dygnsrytm på det...
Har jag sagt att jag hatar att vila också, det är inte roligt eller skönt och avslappnande, det har liksom gått för lång tid nu och jag har missat för mycket av livet och missar för mycket av allt...
