Ångest är ett tecken på att du funkar normalt...
Läste detta nyss på p4extras instagram;
Det är den som inte känner någon ångest som borde ha en diagnos - och inte tvärtom, säger psykiatrikern Anders Hansen.
– Det konstiga är inte ångest. Det konstiga är folk som inte har ångest.
Historiskt sett har människan överlevt just för att vi har insett att världen är farlig och osäker. Upplevelser av oro och ångest är tecken på att man funkar normalt.
– Det är hjärnan som försöker rädda livet på en. Förstår man det blir man lite snällare mot sig själv.
I boken "Depphjärnan" vill Anders Hansen få fler ungdomar att förstå detta och förstå sig själva - hur kroppen och hjärnan funkar.
– Då slutar man se sig själv som trasig. Och det är vansinnigt viktigt.
Lyssna i SR Play 🎧
– Det konstiga är inte ångest. Det konstiga är folk som inte har ångest.
Historiskt sett har människan överlevt just för att vi har insett att världen är farlig och osäker. Upplevelser av oro och ångest är tecken på att man funkar normalt.
– Det är hjärnan som försöker rädda livet på en. Förstår man det blir man lite snällare mot sig själv.
I boken "Depphjärnan" vill Anders Hansen få fler ungdomar att förstå detta och förstå sig själva - hur kroppen och hjärnan funkar.
– Då slutar man se sig själv som trasig. Och det är vansinnigt viktigt.
Lyssna i SR Play 🎧
------------------------------------------------------------------------------------------
Pratas det inte för lite om ångest och är det inte rätt skämmigt också...
Det känns som att detta får man hantera och lära sig själv när man drabbas av det. Ångest kan ju vara riktigt jävligt hemskt också, svårt att hantera och mycket hämmande...
Jag själv led av panikångest och ju sämre jag mådde i sjukdomen ju mer panikångest fick jag. T ex kunde jag inte vara i en bilkö utan att känna mig fast och instängd. En gång var det helt stopp i trafiken, jag var på hemväg från jobbet och det var snöstorm. Det var en bilolycka längre fram och jag fick panikångest i bilen, jag gillade inte att stå still och vara liksom fast och så mådde jag dåligt för de som var med i olyckan också. Ville bara öppna dörren, överge bilen och springa därifrån. Får tillägga att jag var mycket långt bak och kunde inte hjälpa någon i olyckan annars hade jag gjort det såklart. Men jag ringde min man, för att försöka leda bort tanken. Jag satt kvar och körde sen hem. Kunde heller inte åka varken buss eller tåg på grund av att jag kände mig instängd. Jag var så otroligt sönderstressad av allt just då...
Jag tycker ändå att detta är viktigt att lära sig om och att det är normalt i livet att ha ångest.
Har du läst Depphjärnan? Det ska jag göra i alla fall...
