Lösenordsskyddat bloggen...
Jag har ju lagt lösenord på min blogg och endast ett fåtal har den numera. Gjorde det för det kändes inte längre okej för mig att kreti och pleti läste den, de nyfikna som aldrig lämnar någon kommentar, konstiga kommentarer och annat jag inte vill ta upp...
Har också under alla år varit rädd för FK angående att jag skriver här. Jag är skiträdd för FK! De ser ju det som ett arbete konstigt nog, vilket jag inte förstår alls. Hade jag inte haft denna ventilen och stödet jag fått och får från andra MEdkämpare och andra så vet jag inte hur jag mått psykiskt. Jag har inte orkat kommunicera på andra sätt under många, många år och det är en hel del människor jag inte känner längre kan man säga...
Jag önskar jag kunde arbeta hemifrån med vad som helst faktiskt. Eller utbilda mig till något. Helst av allt skulle jag vilja ha ett riktigt jobb, vad som helst, som jag skulle klara av. Vara med i en gemeskap, göra någon nytta, träffa nya människor.
Jag vill inget annat än att bli bättre och helst frisk såklart och jag kämpar dagligen med mycket, det är inte lätt att ha mitt liv, jag är inte fri utan fast av sjukdomen...
För tillfället känns det skönt att ha det så här. Kanske ändrar jag mig imorgon eller nästa vecka och tar bort det, kanske inte...
