När vi kom till stallet i torsdags var Ingrid svullen över vänster öga och när jag började undersöka kunde jag se ett streck på hornhinnan. Jag har inte haft nå större bekymmer under åren med hästarnas ögon men jag har nånstans ändå en aning om att ögonproblem ska man ta på allvar och agera. Jag tog några bilder och skickade på en gång till säljarna av Ingrid som är en veterinärfamilj. Fick svar med vändande post, där jag stod på stallbacken, att kolla upp omedelbart så jag ringde ut Distriktsveterinärerna.
Måste säga att Distriktarna imponerade på mig. Det tog ca en timme så var dom ute i stallet. Jag var lite nervös eftersom det var en veterinär som pratar engelska och det språket har jag inte pratat sen gymnasiet. Alla som känner mig vet hur länge sedan detta var. Jag förstår engelska bättre än jag pratar men det var ju inte så svårt att berätta att ögat är svullet och jag ser ett streck på hornhinnan.
Veterinären som kändes väldigt rutinerad och säker kunde bara bekräfta att det var ett sår på hornhinnan. Vi fick två olika mediciner som skulle droppas i ögonen mellan 5 gånger per dag till 1 gång per dag. Vidare togs två rör blod från Ingrid som skulle centrifugeras för att ta bort röda blodkroppar och bli till Ingrids eget serum som skulle droppas tillbaka i ögat tre gånger per dag. Sen var det även en pasta som skulle ges i munnen under två dagar. Luva ute med lapp för ögat. Detta hände alltså på torsdag eftermiddag.
Idag hade vi återbesök så vi lastade Ingrid och åkte in till Distriktsveterinärerna som håller till vid travbanan. Det är inte långt från sommarbete, det tar inte ens tio minuter med bil.
Veterinären kunde konstatera att läkningen gått så bra att vi kunde frångå torsdagens behandlingsplan om fem gånger per dag, vilket nu drogs ner till tre gånger per dag några dagar till. Serumet kunde vi också dra ner samt det pupillvidgande kunde vi sluta med helt. Däremot ska Ingrid gå med luva och täckt öga en månad till. Vi ska även rida med luvan. Sen i torsdags har Ingrid vilat helt och nu kan vi alltså fortsätta rida men med täckt öga. Jag tycker inte det finns någon anledning att börja hoppa med endast ett öga i funktion nu. Vän av ordning vet att hästar hoppar med ett öga och det finns många goda exempel på hästar som går hög hoppning med ett öga. Jag tycker inte det är läge att ha Ingrid att hoppa med ett öga när det handlar om en månad. Nu har vi inte diskuterat i familjen men redan när detta hände i torsdags och veterinären sa att Ingrid skulle vila från ridning pratade vi om att stryka Härnösand i mitten av augusti. Tanken var att debutera 1,20 i Härnösand vilket kunde gått om vi haft förutsättingar att hålla oss till planen. På Surf i mitten av juni hade Ingrid varit startklar för 1,20 och så mycket har hon ju inte tappat på sommarvilan när Carro var på Gotland och Spanien. Att vila ytterligare en vecka för ögat samt att sen rida med täckt öga en månad och gå med luva ute med täckt öga hela tiden gör att jag känner att vi backat från formen i juni. Nu när det är så dyrt att åka och tävla samt att vi dessutom varit tvugna att hyra en bil för Härnösand gör att vi inte åker när det blev så här. Vi åker inte ens till Lakasund över dagen vilket hade varit ett annat alternativ. Ingrid är viktigast, tävla hinner vi. Jag är ändå glad att det inte blev värre med hornhinnan. Jag hade en bra känsla inför återbesöket då jag inte längre kan se strecket med blotta ögat, Ingrid är varken svullen och det rinner inget från ögat vilket det gjorde första dagen. Huvudsaken är att våran fina häst mår bra. Ingrid kan hoppa, vi har framtiden framför oss, en månad och några tävlingar saknar betydelse så inget Härnösand utan vi softar på hemma istället nöjda och tacksamma att det inte blev värre.
Mest troligt måste det varit ett grässtrå som gått in i ögat. Det hände ute på bete och det finns inget farligt i hagen att göra sig illa på förutom gräs. När Carro ridit på slutet har hon haft luva på sig så det kan inte vara någon gren i skogen heller. Nu blir det i alla fall luva en månad framöver och jag är så glad att Minette precis köpt en ny fin luva. Jag ska preparera den ikväll för permanent nyttjande en månad frammåt. Vi har använt nån tejp tills nu och Ingrid har sovit inne och varit inne när det regnat. Nu ska hon snart få gå ut på bete igen och då ska jag sy fast en svart benlinda jag hittade i sjukvårdslådan, på luvan. Det är såndär linda som är nästan självhäftande. Jag syr helt enkelt fast bitar av benlindan på luvan med några stygn så vet jag att det sitter även om det regnar. Det får bli kvällens lilla pyssel.
VI har ju hunnit vara på Gotland också. Inlägg och bilder kommer senare.
Ser ut som en värphöna - katten Ronja förståss
Kommentera