Vi hade 5 barn sovande och två nattpersonal. Mina otroliga kollegor var så sjukt snabbtänkta och väcker alla barn när de ser att grannhuset som är vägg i vägg står i lågor. Alla barnen, som är tränade i evakuering hos oss, går enkelt med och vet vart de ska gå. De hoppar in i vår bil och kör iväg till en säker plats. Barnen hamnade i säkerhet innan lågorna började äta upp vårt hus ❤️

Så fort jag är införstådd i vad som hänt och inser att personal, föredetta personal samt skolpersonal hört av sig så var det bara att börja svara. Jag svarade medan jag satt i kollegans bil på väg till jobbet. När vi kom så var det mesta släckt. Det rök och vissa områden stod fortfarande i lågor. Mitt fritids stod i lågor medan vi stod där. Vi såg hur elden åt upp vår soffa och hur vårt tv-rum är närmast ihåligt. Taken har fallit ner och vissa ställen nästan försvunnit helt. Vi kan se rakt igenom lokalerna till andra sidan för där är inga väggar kvar. 

Jag inser att jag skakar och andas tungt. Jag är i chock och står och tittar på det hus jag har spenderat 7 år av mitt liv i. Allt jag ser är hur allt vi har skapat och byggt försvinner. Alla år man lagt ner för att skapa en trygg miljö och en hemtrevnad bara går upp i rök. Jag vet att det bara är ett hus och materiella ting, vi är också enormt tacksamma för att ingen kom till skada och att vårt folk och våra barn är oskadda 🙏🏼 Men det var vårt hem. Våra minnen och våra barns trygghet. En trygghet som många av dem har haft i över 10 år. Mitt hjärta bara blöder 💔

Media har varit duktiga i att haft många teorier och jag vet inte allt. Jag vill göra det väldigt glasklart att branden startade INTE hos oss. Vi vet INTE hur det har gått till eller varför. Där är en man i nuläget som är häktad och det är det vi vet. Jag kan säga som så att den mannen har fått jävligt många onda tankar skickat till sig och om det visar sig att han är skyldig så hoppas jag han blir inlåst på livstid 😡 Där är rykten som går men jag kommer inte kommentera det för det är inget vi vet med säkerhet.

Under dagen hade vi krismöte där vi samlade tankar och vi fick den lilla information som våra chefer hade. Har aldrig varit med om ett möte där så många har varit så tysta 😔 Jag insåg själv också snabbt att min chock inte hade lagt sig för jag kunde inte hitta mina ord när jag skulle ställa en fråga…min hjärna gick i panik och lät mig bara mumla tills jag hittade rätt. Jag har varit med min kollega hela dagen och tittat på nyheterna 24/7 för att få ett grepp om det hela. Vi har gått igenom en sådan känslomässig berg-och-dalbana från att skrattande sörja över att vi nu har förlorat våra nya drickglas vi precis har fått som har gått ut ur Ikeas sortiment till att i nästa sekund bli sentimentala över allt arbete vi har förlorat och att vi aldrig mer ska tillbaka till vårt hus 💔 En katastrof dag. 

Min telefon har gått varm med alla tusen frågor som kommit min väg. Folk som vill veta, som vill dela sin sympati och dela med sig av kärlek och styrka. Jag har ätit en halv macka på hela dagen, varit vid min arbetsplats två gånger och enbart fått i mig lite kvällsmat. Oron härjar i hela kroppen, sorg sköljer över mig ena stunden till att sedan gå över till att vi kommer klara oss ur det och det var bara saker i slutändan. 

Vad som händer nu kan jag inte gå in i detalj om men vi kommer nu att befinna oss på barnens skolor och ha fritids med dem där. Vi kommer har mycket oroliga barn de kommande dagarna och allt kommer vara fel för dem. Vi ska inte vara på deras skola, vi är fritids och vi ska vara på fritids. Det är fel att de ska stanna kvar på skolan när skolan är slut. Vi åker alltid till fritids eller direkt hem. Varför kommer inte skolbussen och hämtar oss…tusen frågor i hjärnor och själar som inte kan förmedla vad som pågår. Vi förbereder oss på mycket utbrott, känslostormar och ångest från våra barn. Det vi hoppas på nu är att de kan finna lite trygghet i att det är känd personal och att åtminstone så är vi kvar 🙏🏼

En sorglig dag som slog rakt in i en arbetsmyras hjärta 💔