Kram till dig

Jag har åkt Lilla Vasaloppet med vår sjuåring i värmande solsken. Det var härligt, trevligt och kämpigt! Jag åkte tillsammans med honom, eftersom jag för flera veckor sedan hade lovat att göra det om jag skulle ha möjlighet. 

Det var kämpigt, men han genomförde det. Likaså vår tioåring, som körde den längre varianten av detta lopp. 

Det var strålande sol och en dryckesstationen vid spåret, där man fick blåbärssoppa och vatten. 

Det var underbart att höra de äkta uppmuntrande "hejjaropen" till ens barn, från andra skolelever som redan hade kommit i mål. De hejade upprepat till varje elev som närmade sig mållinjen. Där fick man en medalj, i form av en godisklubba, hängd runt halsen. Den var efterlängtad av vår sjuåring. 

Några timmar INNAN Vasaloppet, i morse innan första lektionen hade börjat, körde jag våra två barn till deras skola för att kolla om sjuåringens pjäxor fanns där. Jag fick hjälp av en ur skolpersonalen att leta, men de fanns ingenstans. Och ingen av lånepjäxorna, som de hade, passade just vår killes fotstorlek. 

Jag sökte sedan här hemma, i lagårn och på troliga ställen i vårt huset och till och med bakom vår sons säng. Men nä! Som tur var hade vi ett annat, begagnat skidpar med sådana där så kallade råttfällor till bindningar, som man kan ha vanliga skor i. Loppet skulle inte börja förrän efter lunch. 

När jag var tillbaka på skolan igen, där barn och lärare och någon fler förälder än jag, började ta på sig skidor, hade jag alltså med mig de gamla råttfälls-skidorna åt vår yngsta kille. Men han behövde stavarna som hörde till hans nyköpta skidor. Dessa hade jag tagit till skolan under morgonen och ställt vid skolans husvägg, intill alla de andra elevernas skidor och stavar. Nu fanns dock inte just vår killes skidor och stavar där! De var fullständigt borta! Jag sökte runt lite, blev stressad och frustrerad. Tiden gick ju. Till slut fick jag syn på hon som under morgonen hade hjälpt mig att söka pjäxor, ni vet. Hon hade kanske råkat flytta på dem. Så var det. Pust och puh!

Men ja, det löste sig ju och han tog sig runt, även om en av de där skidorna lossnade från hans fot varje gång som han ramlade. 

    Jag tog mig runt, jag med, med mina egna gamla råttfälls-skidor och ett omaka par stavar (Olika långa och den ena av dem en slalomstav, men, men... :))